Category Archives: Finsk Stövare

Avslutning på rävjakten

Husse och Diana med dagens tredje räv

Husse och Diana med säsongens sista(?) räv

Under helgens jakt visade nioårige Jägarhults Banjo att gammal är äldst; knappt 11 mil enligt pejlen resulterade i tre skjutna rävar, samt en som kröp in i en otillgänglig rasbrant och en som drevs till gårdagskvällens sista skjutljus utan att vi fick den i pass. De tre skjutna rävarna sköts alla i gryt; två för Martin Blanks duktiga unghane Milo och en efter ett synnerligen resolut arbete av min Diana.

Det kanske blir ett sista släpp på tisdag också, men annars ser vi fram emot vår och sommar. Dessutom känns det roligt att Banjo fick göra comeback efter sin sårskada som han ådrog sig från taggtråd härom veckan. Den har bevisligen läkt fint och jag hoppas på ännu ett par säsongers samvaro i skog och mark med min kämpe.

Banjo drev in, Martins Milo körde ut, Mark och Lars-Erik stod för skyttet

Banjo drev in, Martins Milo körde ut, Mark och Lars-Erik stod för skyttet

 

Räv nr. 170 för Jägarhults Banjo

I tisdags jagade Banjo och jag hos min gode vän Johan Olofsson i Halland. Av någon anledning var det inte enkelt att få upp och det skulle dröja till lunchtid innan Banjos väckskall övergick i taktfast drev. Vid upptaget hade han redan gått 30km på slag enligt pejlen. Troligtvis var det en löptik med kavaljer som flanerat omkring över marken under bättre delen av natten. Alltnog, drevet buktade fint och efter ett par timmar stod Johan på rätt ställe och avslutade jakten med sin Husqvarna 310 i kaliber 16, passande nog ärvd från en gammal storjägare från trakten. Det blev Banjos 170:e räv, men jaktlyckan smolkades något av det faktum att Banjo ådragit sig en skada under drevet som tarvade sömnadskonst av veterinär på Slöinge djursjukhus. Han är således ordinerad vila under resten av Februari, men vi har ju lyckligtvis 15 dagars jakt i Mars att se fram emot. Istället får man passa på att släppa ungstövaren Jägarhults Klinga och starta upp vårträningen av pointrarna.

Johan förpassade räv nr. 170 för Banjo till de sälla jaktmarkerna.

Johan förpassade räv nr. 170 för Banjo till de sälla jaktmarkerna.

Två drevrävar för Jägarhults Banjo idag

Dagens jakt hos min gode vän Roland i Dalstorp avlöpte traditionsenligt; Banjo tog upp räv nummer ett efter en halvtimmas väckande på slag. Efter ytterligare två timmars vackert buktande drev löpte Christian Karlsson i förhåll och han knappt ladda bössan innan Mickel var i pass. Där slutade således dagens första drev. Vid nästa släpp väckte Banjo iväg kilometervis, men olyckligt nog kom en annan hund till platsen för upptaget, varför jag kopplade Banjo för nytt släpp. Finns ingen anledning att ha två hundar på samma drev. Under tiden hade Roalnd och Christian hunnit skjuta en gryträv inkörd av grannlagets hund.

Klockan var nu en bra bit efter lunch och det tog en stund innan Banjo kom på slag. Vid tvåtiden ekade emellertid väckskallen ännu en gång och strax buktade drevet fint i februarisolen. Efter en timma valde räven att passera Roland som inte gjorde några misstag med bössan. Med tvenne drevrävar ”i säcken” var vi nöjda med dagen och höll kväll.

Christian satte punkt för Banjos första drev

Christian satte punkt för Banjos första drev

Roland med Banjo och dagens andra drevräv

Roland med Banjo och dagens andra drevräv

 

En förmiddagsjakt med Banjo och Diana

Efter en kopp morgonkaffe släpptes Banjo i ”prästaskogen” hemma i Torestorp. Strax därefter ekade väckskallen, men det förväntade upptaget kom aldrig. Istället stannade Banjo vid ett av mina favoritgryt. Fram med Diana och på med grytpejlen (för säkerhets skull). Jaktkompisen Lenny och jag ställde oss på varsin strategisk punkt i gallringsgranet och kort efter det att Diana äntrat grytet hördes kontakt och snabba förflyttningar. Likt gårdagens räv, som ju undkom med livet i behåll, verkade dagens räv vilja undvika konfrontation med terriern. Jakten blev därför rörlig och vi kunde följa förloppet med vägledning av både skall och dunset under våra fötter. Efter kanske tio minuter kom Diana ut, för att lika hastigt flyga ner i en annan öppning. Återigen hördes kontakt, men det tystnade strax, varefter en gulröd skugga slungade sig ur en av de yttre öppningarna. De raka frånskotten från mig hade ingen synbar effekt, men Lenny fick bredsida på räven och fällde den snyggt och prydligt. En bra start på dagen!

Glad skytt med byte och duktiga hundar!

Glad skytt med byte och duktiga hundar!

 

Grytjaktprov med Gamekeeper’s AH Gant

Idag härjade Sten, Banjo och jag bland nordskånska rävar, i sällskap med traktens stövarfantaster. Drev nummer ett sträckte iväg drygt tre kilometer, vände tillbaka och slutade i ett gryt efter en timma. Gant har ju levererat tillfredställande på både jakt och prov i höst, men saknade gryt- eller vildsvinsmeriten för att bli avelsgodkänd av TJTK. Han var givetvis med i bilen och jag hade dessutom varskott grytdomare Leif Karlsson om dagens möjligheter. Han dök upp vid lunchtid och således fick Gant göra sitt grytjaktprov på räv nummer ett. Denna, en tik, förpassades strax till de sälla jaktmakerna efter ett resolut hundarbete, vilket renderade i ett föreslaget förstapris till kommande kollegie!

Banjo var vid det laget i full färd med sitt andra drev, men när vi var färdiga vi grytet, nåddes vi av beskedet att även drev nummer två slutade vid ett gryt efter drygt tre timmars buktande. Gamekeeper’s Diana har hittills varit hundraprocentig den gångna säsongen. Idag gick hon emellertid bet på den ”springigaste” gryträv jag och Sten upplevt. Grytet var förvisso stort, nio ingångar över en yta av några hundra kvadratmeter, men räven rände under backen i över en timma utan att hunden fick mer än någon sporadisk kontakt med den. Mirokun och Browningbocken var osäkrade och stundtals kramade vi nästan nätskärningen ur kolven när vi hörde de snabba förflyttningarna under våra fötter. Mickel exponerade sig emellertid aldrig och till slut tvingade mörkret oss att lyfta på hatten. En värdig, om än sällsynt förlust.

Sten bärgar Gants "jaktprovsräv" ur skogen

Sten bärgar Gants ”jaktprovsräv” ur skogen

Gant firar segern!

Gant firar segern!

Senaste rävjakterna

I och med inträdet i februari månad har vi förnuftiga människor med stövare och grythundar skogen mer, eller mindre för oss själva. En förmiddagsjakt hemmavid, samt en jakt på Sörmländska godsmarker resulterade i en fälld Mickel vid vardera tillfälle.

I onsdags morse rådde nästan vårstämning i luften. Banjo släpptes från hundgården och började väcka medans jag ordnade med de övriga hundarna. Lagom tills morgonkaffet var inmundigat ekade drevet söder om gården och räven verkade styra kosan åt norr. Där finns ett gryt som hör till traktens mest besökta, tillika mest lättjagade. Olyckligt nog för räven, valde den mycket riktigt att förskansa sig i just detta gryt, varför kamraten Henrik och TJT’n Diana sattes in i matchen. Efter ett, som vanligt, förstklassigt sprängararbete av Diana valde rävtiken att lämna grytet och fälldes med en gemensam salut av Henrik och mig. Tyvärr föll den just som den hoppade över en liten bäck, varför den är tråkigt blöt på bilderna.

Söndagens jakt ägde som sagt rum på klövvilttäta godsmarker i Sörmland. Jaktklubben skulle egentligen jaga hare med stövare och Banjo och jag var ditkallade som ”extra-resurs”. Carl von Essen och Haris Cehajic släppte sina duktiga harhundar och ett par jössar fick bita i gräset efter fina drev, trots blöta och inte helt enkla förhållanden. Det dröjde ända fram till sent på förmiddagen innan Banjo började väcka på ett rävslag, men halvtimman senare var räven uppe och drevet tonade ut i dimman i nordlig bana. Trots att man tillhandahållit ett inte oförsvarligt antal tusen hektar, hamnade både räv, och följaktligen, hund och undertecknad på granngodsets marker. Där, 3-4 km från upptagsplatsen, gick räven i gryt. Jägaren på den aktuella marken och jag gjorde därför gemensam sak i avslutandet av jakten. Till hjälp hade vi kamraten Christians duktiga foxterriertik Tira, som jag lånade med då Diana råkade dra upp en gammal grytskada under jakten tidigare i veckan.

En förmiddagsjakt kan bjuda på mycket spänning och bra hundarbeten!

En förmiddagsjakt kan bjuda på mycket spänning och bra hundarbeten!

Ännu en sörmlandsräv förpassad till de sälla jaktmarkerna efter teamwork av Banjo och Tira

Ännu en sörmlandsräv förpassad till de sälla jaktmarkerna efter teamwork av Banjo och Tira

Suveränt grytarbete av Diana

Idag stod rävjakt på schemat hos min gode vän Johan Olofsson. Banjo tog givetvis upp och efter knappa timman vände drevet mot mitt pass. Jag stod på en väg och Mickel valde oturligt nog att ta just den vägen i riktning mot mig. Då jag ogillar att skjuta raka motskott på räv med hagel ville jag släppa in honom, det var en hanräv, riktigt nära. På åtta meters håll stannade han emellertid och kikade på mig. Just som han kastade var Browningen vid kinden och förstapipan gick. Till min förvåning fick skottet inte avsedd effekt, varför räven även saluterades med patron nummer två. Ack, så dum man känner sig i sådana situationer! Banjo låg hundra meter efter räven och gav mig en förebrående blick, innan han fortsatte driva. Efter 700 meter tog drevet stopp vid ett gryt, varför Diana plockades fram. Där i grytet vid bäcken i bokskogen gjorde hon ett arbete jag sent skall glömma!

En skadeskjutning är något som varje riktig jägare gör sitt yttersta för att undvika. Viltets oförutsägbara sätt och vår egen ofullkomlighet leder emellertid till denna svarta plump i ens jaktliga protokoll då och då. Vid dylika tillfällen är ett gediget hundmaterial ovärderligt och alla som haft en påskjuten räv i gryt vet att det är bland det vanskligaste att få ut för en grythund. Diana arbetade föredömligt i en halvtimma. Fräna attacker varvades med förflyttningar och brytningar, vilket till slut fick räven att finna det säkrare att lämna underjorden. Där satte kamratens gamla Husqvarna kaliber 16 punkt för jakten. Sammantaget är det bland de bästa rävsprängararbeten jag bevittnat (och jag har ju sett ett par stycken).

Diana med räven

Diana med räven

Rävjakt på Gotland

Ett par trevliga dagar hos Björn Meijel är till ända. En målsättning med gotlandsresan var att se om vi kunde hjälpa till med viltvården i trakterna kring Lau, med hjälp av Banjo, Foxy och Chilli. En till synes mycket tät rävstam behövde decimeras och det var spännande att se hur mina stövare tog sig an gotländska förhållanden. Förvisso utgjorde täta slånbuskage och otaliga vildkaniner ett distraktionsmoment, men trots det presterade far och dotter finskstövare tillfredsställande; fyra rävar skjutna på drev och en grytad av Banjo som sköts för Chilli blev resultatet av jakten, som förhoppningsvis kan bidra till starkare fältfågelstammar och tillika en fortsatt frisk rävstam. Ett intressant kuriosum var vikten på gryträven; en tik som vägde hela 9,5 kg. Tror aldrig jag skjutit en så tung rävtik?!

Tack Björn och Viveka för gästfrihet och fina dagar!

Snabb omladdning på en gryträv

I lördags var det äntligen Banjos tur att få komma loss. Med sedvanlig iver gjorde han en sökrunda och fann strax ett rävslag som följdes till upptag. Drevet buktade fint i en timma, men sträckte sedan väster ut och slutade i ett stengryt. Grannen Mikael med Chilli-sonen Gamekeeper’s Condor, ”Kola” tillkallades och Kola gjorde ett suveränt sprängararbete. Just som hanräven valde att lämna grytet stod undertecknad i andra tankar och överraskades varför de två första skotten från Browningbocken hade inte avsedd effekt. Innan Mickel nått ur skotthåll hade emellertid två fräscha patroner hamnat i loppen och flykten stoppades just som räven hoppade över ett litet dike. En minnevärd jakt och Banjos 155:e räv.

Jägarhults Banjo och Gamekeeper's Condor var ett effektivt hundekipage.

Jägarhults Banjo och Gamekeeper’s Condor var ett effektivt hundekipage.

 

Stövarjakterna

Trots idogt jagande och tränande av pointrarna, har stövare och jaktterriers fått bekänna färg vid ett par tillfällen i höst. Banjo startade säsongen den 21e augusti med att gryta en räv efter ett timslångt drev. Ett mycket resolut grytarbete av Diana fick Mickel att lämna klippgrytet och Browningbocken satte punkt för flykten. En ö-jakt bragte ytterligare en räv om livet efter gemensamt arbete av Banjo och Foxy.

Härom dagen besökte vi norra Skåne, vilket resulterade i en drevräv för Foxy, samt en grytad av Banjo och avfångad efter arbete av Ella (Hivlingen’s Quilla) och husse. Extra kul var att jaktkamraten Robert hade med 11-årige sonen Martin som på sin första rävjakt fick bevittna när ”Robban” sköt Foxys drevräv!

Kenneth satte punkt för drevet på ön

Kenneth satte punkt för drevet på ön

Diana med säsongens första räv

Diana med säsongens första räv

Jag och Martin med Banjo och Ellas räv

Jag och Martin med Banjo och Ellas räv

Robert och Martin med Foxys drevräv

Robert och Martin med Foxys drevräv

Tvenne fällda rävar efter en bra dag i Skåne

Tvenne fällda rävar efter en bra dag i Skåne