Category Archives: Pointer

Pointervalpar

Den 31e mars födde J Lyngberga Nora åtta valpar (5 hanar+3 tikar) efter NOUCh NOJCh Black Luckys Ingo. Nora är en mycket komplett hund, som jag fällt åtskilligt med fågel över på både fjäll, i skog och på fält. Hennes stabilitet i fågelsituationer, kombinerat med klockren reviering och vass näsa har renderat i förstapriser i både UKL och ÖKL. Hon har dessutom jaktprovsmeriter från både fjäll och fält.

Ingo torde inte behöva någon närmare presentation; en kompromisslös och urstark pointer av bästa märke, som bl.a. erhållit utmärkelserna Årets Fågelhund och Årets Högfjälshund i Norge. Ett flertal av hans avkommor har redan visat goda kvaliteter med höga premieringar på jaktprov i flera länder, samt på både fjäll, fält och i skog.

Att både Ingos och Noras egenskaper backas upp av synnerligen starka blodslinjer borgar för att valparna har förutsättningar att bli effektiva hundar på både jakt och jaktprov. De är leveransklara den 26e maj. Intresserade ombeds kontakta Kalle på 0707-732386, eller kalle@gamekeepers.se

Lillmatte med Nora och valparna

Lillmatte med Nora och valparna

 

Våren med pointrar och en vorsteh

En härlig och intensiv tillvaro med hundträning och arbete på vår gård Berg från morgon till kväll har inneburit ett långt avbrott i uppdateringen av hemsida och blogg. Icke desto mindre har våren, t.o.m. den 15:e april, avnjutits på vallar och stubbåkrar i sällskap med goda pointrar och en dansk strävhårstik som jag haft på träning i en månad. Den senare har varit en munter bekantskap som sin unga ålder till trots skött fågel på ett precist och behärskat sätt.

Vintern hade knappt släppt greppet, när jag fick jag förtroendet att föra Claes Jönssons torped, pointertiken Carnbrings Caol Ila, i öppenklass på VFK’s vårprov utanför Falköping. ”Bella” gick frisk som vanligt, uppvisade en suverän reviering i sitt andra släpp och en fågeltagning i tredje, vilket renderade i ett 1:a-pris med hederspris i ÖKL från domare Lars Thulin.

I takt med värme och vegetationstillväxt blev fåglarna som klarat vintern mer spridda över markerna och på Jonathan Fexgårds terränger kring Varberg fick unghundarna erfara både vilda parhöns och varska fasantuppar. Att ge unghundarna frihet att ta egna initiativ leder förstås till både mer och mindre lyckade fågelkontakter. På så vis skaffar de emellertid värdefulla erfarenheter, vilka svårligen kan erhållas om de hålls i stramare tyglar.

På vårträningens sista dag styrdes kosan till Skåne där rapsen vuxit sig hög. Att jag har ett par spännande unghundsämnen att förvalta bekräftades av nestorn Sten Rönnerling, efter några fina situationer och frisk gå-lust av Jäkel och Jubla. Gamle Epson fick också följa med för motionens skull. Nedan finns ett litet galleri med bilder från några av vårens ögonblick.

Säsongens sista fasanjakt

I veckan avslutades även fågeljakten för säsongen. Stenbitens Epson, Jonathan Fexgård och undertecknad mötte upp 2XRobert, samt Stefan Nilsson på den sistnämndes fina skånska fasanmarker. En verklig jaktdag med duktiga hundar och rappt skytte förpassade ett tjugotal fasaner, samt en hare och en räv till viltparaden. Den sista timmans jakt i slånbevuxen betesmark skall jag sent glömma! Fasaner, vildkaniner, harar, rävar, rådjur och vildsvin observerades i en landskapsbild som tyvärr är allt för ovanlig numera. Att humöret var på topp och skämt och gliringar varvades med målmedvetna ruscher på tockalöpor gjorde inte saken sämre. När så Robert nr.2 fällde en räv för Robert nr.1’s vorsteh Eddie var det nästan så vi dansade segerdans.

Epson har spikat tuppen i vattenbrynet

Epson har spikat tuppen i vattenbrynet

Apport!

Apport!

eddieräv

Eddie apporterar den fällda räven

 

Det är bra med ryggficka tycker Stefan Nilsson

Det är bra med ryggficka tycker Stefan Nilsson

Stefans ungtik Sansas Ally apporterar räv

Stefans ungtik Sansas Ally apporterar räv

Glada gossar och trötta hundar framför dagens resultat

Glada gossar och trötta hundar framför dagens resultat

Lyngberga Nora skall paras med Black Luckys Ingo

Lyngberga Nora löper och skall paras med Black Luckys Ingo. Kombinationen blir en linjeavelsparning på Ingos far, tillika Noras farfar, Black Luckys Rapp. Rapp är bevisligen en av de starkaste nedärvarna av prima jaktegenskaper i Norsk och Svensk pointeravel det senaste decenniet, och Ingo en av hans högst meriterade söner. Bl.a. blev Ingo årets fågelhund i Norge 2012 och årets högfjällshund 2013. Detta är mig veterligen första gången någon linjeavlar på just Rapp och att fler betydande hundar, såsom BL’s Copiad och Fly ligger bakom båda föräldradjuren gör inte saken sämre!

Både Nora och Ingo kommer ur kullar med flera meriterade syskon. De är solida hundar med god mentalitet och besitter pointerns alla utmärkande egenskaper, så som fart, stil, reviering, viltfinnarförmåga och stor uthållighet.

ingo.nora.stamtavla

Första jakterna 2016

2015 avslutades i bästa stil med ett kvällssträck på änder hos Jonathan Fexgård, på självaste nyårsafton. Dagen därpå ägde den traditionsenliga fasanjakten med Christian Karlsson rum. Fröken Finemang och jag utnyttjade dessvärre inte dagens enda chans på tupp, men Lyngberga Nora gladde trots detta husse med ett halvdussin fina fågelarbeten på hönor.

Innan avfärd till England och helgens jaktliga begivenhet hann jag också med en slyngeljakt på några av Sörmlands trevligaste jaktbara hektar. Det var en fin dag med mycket vilt både i pass och på paraden, men tyvärr hade jag inget i pass på rimligt håll. Icke desto mindre fick jag glädjas åt att se både kron, gris, dov och räv, men som sagt; avstånd, förbjudna skjutriktningar och vegetation verkade till min nackdel den dagen.

Cockersystrarna Peggy och Tea väntar på nyårsänderna

Cockersystrarna Peggy och Tea väntar på nyårsänderna

2015 års sista jaktbyte

2015 års sista jaktbyte

Nora skötte fasanhönorna perfekt

Nora skötte fasanhönorna perfekt

En vacker dag på slyngeljakt i Sörmland

En vacker dag på slyngeljakt i Sörmland

Mellandagsjakter

Ett par avkopplande småviltjakter har förgyllt tillvaron den senaste tiden. En fin dag var när Jonathan Fexgård bjöd till ”all-jakt” på sina halländska marker; ett par andflog gav fint resultat och efterföljdes av lite rådjursjakt med Diana. Det var hennes första jakt sedan valpkullen och konditionen var väl inte den bästa. Icke desto mindre trillade ett rådjur på drev för henne och ytterligare ett sköts när det stöttes av drevet. En fälthare blev visst också rastad av henne, men gick aldrig i pass.

Dagen avslutades med en timmas fasanjakt med pointrar förda av Mark Wigby och undertecknad. Ett par fågelarbeten blev det, men endast på hönor, vilka såklart var fredade. Det blev ändå en fin avslutning på en varierad jaktdag!

Nora står och mark är redo med berettatjugan - men nej, avancen bringade ännu en fasanhöna på vingarna. Hatten av!

Nora står och mark är redo med berettatjugan – men nej, avancen bringade ännu en fasanhöna på vingarna. Hatten av!

Simon sköt ett rådjur för Diana

Simon sköt ett rådjur för Diana

Kvicka fåglar i medvind - roligt skytte!

Kvicka fåglar i medvind – roligt skytte!

Browningen strax redo för andjakt

Browningen strax redo för andjakt

 

Fasanjakt i höstväder

Det är något alldeles speciellt att jaga fasantuppar med stående fågelhund en gråmulen senhöstdag. Upplevelsen står i bjärt kontrast till jakten med samma hundar efter t.ex. rapphöns och ripor under förhösten, men är icke desto mindre en fin upplevelse, där de vackra hundarnas arbete ramas in av årstidens egna färgskala. Att vilda fasantuppar bjuder på en jaktlig utmaning för både jägare och hund som heter duga gör inte saken sämre!

Min kamrat Emil hade bjudit på jakt på fina marker söder om Varberg. Ett par timmar med Epson, Nora och Emils duktiga Vizsla resulterade i möten med nio fina tuppar. Ett par av dessa erbjöd säkra skottchanser, varför Emil och jag fick fälla någon tupp vardera för egna hundar. En tupp jag sköt för Epson lurade oss tre gånger; långa löpor, lättade ur håll, lättade i skydd av slånbuskage o.s.v. Den fjärde gången hann vi emellertid ikapp honom. Efter att både jag och Epson sprungit på en 150 meter lång löpa i medvind kastade Eppe runt i stramt stånd mot mig. Tuppen tryckte i ett öppet dike, hade denna gången ingen täckt reträttväg och Browningbocken satte punkt för jakten. En minnesvärd upplevelse!

Nora har spikat en tupp i en kant och Emil är redo med bössan

Nora har spikat en tupp i en kant och Emil är redo med bössan

Eppe och jag med "fjärdegångengillt-tuppen"

Eppe och jag med ”fjärdegångengillt-tuppen”

Händelserika småviltjakter

Senaste tidens jakter med pointrarna har bjudit på ett par oväntade ögonblick; på jakt hos Claes Carnbring försvann Epson in i en salix-plantering. Plötsligt hördes ett par grova skall från honom – något jag aldrig tidigare hört. Kort därefter hördes de, för mig i andra jaktsammanhang, bekanta grymtandet av vildsvin åtföljt av ljudet av klövar mot frostnupen mark. Epson kom ut ur salixen med en förvånad blick. Med på jakten var även Caol Ilas ägare Claes Jönsson med hustru Karin. Claes har ju även Gamekeeper’s B-Taiga och hon gjorde ett par riktigt fina arbeten på löpande fasantuppar. Härligt att se!

Härom dagen hamnade även Nora i batalj med ett för pointern udda villebråd. Hon hann ikapp en räv på en majsstubb. Denne undkom emellertid med blotta förskräckelsen, varefter Nora gick ett makalöst fint släpp; fart, stil och reviering på topp i ett mycket stort sök. tänk vad lite adrenalin kan göra!

Nåväl, den gamle pointermannen Gustaf Lundberg framhöll ofta pointerns outnyttjade egenskaper som allsidig jakthund. Hans pointrar med prefixet Skogis ligger ju bakom samtliga skandinaviska pointrar av klass än idag, så nog finns det merkapacitet i hundarna än vad de flesta nyttjar.

Att gå på jakt utan hund händer mig sällan. Att jaga tillsammans med mina fyrbenta kamrater är ju det roligaste som finns! Trots det är det ibland avkopplande att bara plocka med bössa och patroner på en jakt, och när Claes Jönsson bjöd mig på en dags småviltjakt hos Magnus Gudmundson på Kulla Gunnarstorp var jag inte nödbedd. Under en härlig dag i Skånskt höstväder tillsammans med några av de muntra herrarna i Game Club West, fick Browningen bekänna färg.

En kall dag på Nederby med Karin och Claes Jönsson, samt Claes Carnbring, bjöd på skarpt före,  ett par fasantuppar och möte med vildsvin

En kall dag på Nederby med Karin och Claes Jönsson, samt Claes Carnbring, bjöd på skarpt före, ett par fasantuppar och möte med vildsvin

Efter mötet med räven gick Nora besinningslöst

Efter mötet med räven gick Nora besinningslöst

Epson hittar morkullor också

Epson hittar morkullor också

Parad efter en trevlig dag med Game Club West på Kulla Gunnarstorp

Parad efter en trevlig dag med Game Club West på Kulla Gunnarstorp

 

Morkullejakt

De sträckande morkullorna börjar dyka upp med ökad frekvens i skog och mark. Det är mitt intryck att de är lite senare än vanligt. Kanske p.g.a. det varma höstvädret? Hursomhelst bjuder de, som jag tidigare nämnt, på en makalöst fin jakt och de uppskattade femtonminutersjakterna bedrivs så ofta jag har möjlighet. När jag går på morkullejakt vill jag kunna slappna av och fokusera på skyttet. Hundens stadga i skott och andra dressyrdetaljer får bli en bisak, varför Epson är den självskrivne följeslagaren. Han sköter sitt och jag sköter mitt! Gamla Stella är förvisso en morkullehund av rang, men hon är som sagt utplacerad hos en jaktintresserad granne, där hon förvisso går på jakt efter kullor så ofta hennes nye husbonde hinner. Det känns roligt att introducera fler jägare till denna fantastiska jaktform på ett förnämligt och välsmakande villebråd.

Epson får beröm av husse efter ännu ett bra arbete på den mystiska fågeln

Epson får beröm av husse efter ännu ett bra arbete på den mystiska fågeln

Epsons jaktklokhet kommer väl till pass under morkullejakten

Epsons jaktklokhet kommer väl till pass under morkullejakten

 

Jaktprov med pointrarna på Gotland och summering av höstens jaktprov

I och med helgens jaktprov på Gotland avslutades ”jaktprovssäsongen” för min del. Vädret var kanske inte det allra bästa, men några rapphönskullar och en handfull fasaner i varje parti gjorde att hundarna fick sina chanser på vilda fåglar, vilket jag sätter stort värde på. Av 24 starter under provet, var det endast en hund som gick till pris; min Lyngberga Nora revierade fint och gjorde ett prima arbete på en löpande fasantupp, vilket renderade i ett förstapris med hederspris i öppenklass. Därmed passerade hon nålsögat och nästa provstart blir i segrarklass! Jag startade även Gamekeeper’s Fröken Finemang och Carnbrings Caol Ila, men trots att de båda gick prima, lyckades de inte förvalta de chanser som fanns. Kanske hade det lönat sig att tränat på Gotland ett par dagar innan provet? Nåväl, de är båda unga och har framtiden för sig. Med ytterligare jaktlig rutin kommer också påpassligheten i fågel, vilket ju Nora så elegant bevisade.

En summering av de fyra provtillfällen jag startat på under hösten ger följande facit: 2SKL+5SKL med Donna. 4SKL med Stenbitens Epson. 3ÖKL, 2X2ÖKL, 1hpÖKL med Lyngberga Nora. 1UKL, 2X1hpUKL, bästa unghund på SPK’s huvudprov, tvåa i Guldpokalfinalken, samt 2UKL och 5:e-placerad i Derbyt med Carnbrings Caol Ila. Måste medge att jag är ganska nöjd;-)

Lyngberga Nora med nöjd husse efter öppenklass-ettan

Lyngberga Nora med nöjd husse efter öppenklass-ettan

Nora sekunderar Björn Meijels italienare Aristanis Kay (långt farm till höger i bild) under ett kort släpp efter avslutat prov.

Nora sekunderar Björn Meijels italienare Aristanis Kay (långt farm till höger i bild) under ett kort släpp efter avslutat prov.