Category Archives: Träning

Premiärsläpp på Balgö

För de lyckligt lottade av oss, som är förståndiga nog att äga en stående fågelhund, innebär den 16e augusti inte bara bock- och duvpremiär. Det är också startskottet på fältträningen inför stundande jaktsäsong.
Under sommaren har det enligt uppgift setts både fasan- och rapphönskullar på Balgö; glädjande med tanke på att fjolårets utsättning var första steget i en förhoppningsfull plan att återintroducera fältfågel på de marker som redan i början på 1900-talet arrenderades av fågelhundsentusiaster. Då var det settermannen Gösta Dahlman som gjorde båtfärden från Balgö brygga. Igår gjorde Carina Uhlén och jag, tillsammans med fyra pointrar och en vorsteh, detsamma ut till den vackra ön för inventering.
Sval temperatur, växlande molnighet och ett blåsigt Kattegatt som inramning visade sig skapa goda vittringsförhållanden för hundarna. Vi gick över ungefär hälften av ön och fann flera fasankullar och tiotalet rapphöns. Tyvärr ingen rapphönskull, men där kan mycket väl vara någon vi missat.
Jag hade med Epson, Nora och nyförvärvet Michrima Edison, en korthårig vorsteh jag hade förmånen att se på jakt i fjällen i fjol. Redan då var han en naturbegåvning av stora mått, så när ägaren frågade om jag ville ta över honom för ett par veckor sedan var valet inte svårt!
Det blev en rejäl genomkörare för dem alla tre, samt Carinas pointrar Jina och Nicke (kullbror till Nora). Alla hundarna gick rejält och uthålligt; det blir nästan mer som att jaga i fjällen, än på fält i den stora och varierade terrängen. Hundarna måste gå ganska stort, behärska såväl med- som motvindssök och kombinera reviering med biotopsök för att vara effektiva. Till en början stod pointrarna för de prydligaste fågelarbetena. Edison visade förvisso direkt att han är en viltfinnare av rang, men tjuvresning och eftergångar vittnade om den friskhet man vill ha (men för den sakens skull inte se) hos en unghund. Undan för undan bättrade dessa små skönhetsfel till sig under dagen och när han spikade en fasan på väg mot båten för hemfärd, reste denna precist och respekterade prompt, tog jag mig gott om tid till kel och ömma ord innan vi gick vidare.
Att se en fågelhund (oavsett ras) i full fart stelna till i steget och fatta stånd är en skönhetsupplevelse, som skapar en lyckokänsla, vilken helt säkert ligger nedärvd i den jagande människans väsen. På bilderna ses Epson, Nora och Edison göra det de är ämnade för!

20140817-092110.jpg

20140817-092204.jpg

20140817-092211.jpg

20140817-092219.jpg

20140817-092226.jpg

Tankar i valpleveranstider

Vad är målet som hägrar när man hämtar sin 8 veckor gamla valp hos uppfödaren? När jag skaffade mina första hundar (vilket inte är särskilt länge sedan) gjorde jag det med jakt i sikte. Gamekeeper’s Mirra Tikkadotter, Jägarhults Banjo, Stenbitens Epson, samtliga införskaffades utan en tanke på jaktprov, eller avel. Det enda som hägrade var rävar i gryt och på drev, samt fasaner i betfält och ripor i videsnår. Dressyr och injagning gick hand i hand och självklart var bössan med! När sedan rackorna visade sig leverera och vännernas uppmaningar att starta dem på jaktprov blev allt mer enträgna, föll jag till föga. Därefter har det som bekant blivit några prov med diverse raser, och jämsides med detta ett stort intresse för avel och uppfödning, drivet av nyfikenheten på vad det kan komma ur planerade kombinationer av blodslinjer. Att jaktprovsdeltagandet intensifierats för undertecknad är naturligt, då proven trots allt är den enda officiella metoden att bedöma och jämföra våra jakthundar. Och någonstans här känner jag att jag är snubblande nära att gå vilse, eller förspringa mig! För vad händer när ambitioner och förhoppningar på avelsresultat tar en allt större plats i ens agenda? Kan det vara så att man glömmer bort jakten en smula? Att injagningen i samspel med den unga hunden till stora delar ersätts av dressyr och träning, med premier från vädjobanorna som främsta bevis på framgång? Pokaler, jaktchampionat, avelsgodkännande; meriter som placerar oss och våra hundar i konkreta kategorier. Viktiga och värdefulla ur flera perspektiv, men när allt kommer omkring är en drevräv, eller ripdubblé efter perfekt hundarbete den värdefullaste meriten av alla.
Missförstå mig gärna, men på rätt sätt! Självklart skall man dressera sin hund, men gör det för jaktens skull! Fungerar den klanderfritt i skogen, på fjället, eller fälten när man har bössa i nävarna, så gör den det på ett jaktprov. Detta gäller i grund och botten samtliga raser som jag arbetar med.
Jag har lovat mig själv att njuta av hösten med lovande unghundar för jaktens skull. Fungerar de som de skall där, är chansen stor att vi dyker upp på ett jaktprov, eller två, men det är fortfarande rävarna på väggen, eller fåglarna i slingorna som räknas;-)

20140620-011134.jpg

Inventering av ö-fåglarna

Under klarblå himmel och över spegelblankt Kattegatt körde Gunnar oss med båten ut till Balgö imorse. Sten, Harry, Robert och undertecknad med fem pointrar och två vorstehhundar. Syftet var att inventera beståndet av de fasaner och rapphöns vi satte ut förra sommaren, samtidigt som unghundarna skulle få sig en ordentlig genomkörare.
Den svaga vinden och öns alla dofter gjorde det svårt för hundarna till en början, men allteftersom dagen fortskred tilltog brisen och hundarna jobbade fint. Vi kunde belåtet konstatera att den milda vintern varit skonsam mot fältfågeln. Om det blir gynnsamt väder under kläckningen borde det bli några vilda kullar av vardera art och med krafttag mot de kråkor och minkar som finns på ön skall kycklingarna förhoppningsvis klara sig. I så fall kan man gott säga att vi återetablerat fältfågeln på den ö som fram till 50-talet arrenderades av välbärgade skeppsredare m.fl. just för sin fältfågeljakt. Att övriga markhäckande fågelarter drar nytta av eliminerad rävstam och riktad jakt mot kråka och mink är en fin bonus.
Nedan är några bilder från dagen. Kika extra noga på den där “Robbans” vorsteh Chess står för hönsen, vilka just lättat och ses till vänster om hunden i horisontlinjen. Lite kul att jag lyckades fånga dem med iPhonen!

20140331-213746.jpg

20140331-213754.jpg

20140331-213801.jpg

20140331-213810.jpg

20140331-213817.jpg

Lyngberga Nora går från klarhet till klarhet

För bara ett par veckor sedan stod hon kort för parhönsen, tjuvreste och gick efter. Om hon alls fattade stånd för dem… Jag valde att ignorera, istället för att devalvera stoppsignalen på de ofta ganska långa avstånden. Nu, med några lyckade situationer inom närmare håll den senaste tiden, tycks polletten trillat i rekordfart. Idag råkade jag trampa upp ett rapphönspar som låg i lä intill en gödselbrunn. De slog inte långt bort, varför Nora fick två chanser. Den första stötte hon, respekterade först, men var just på väg att sticka efter när jag förekom henne med ett “stanna!”. In med henne i bilen och en kaffepaus senare gjorde vi ett nytt försök. Den nyslagna fågeln hade ju dessutom fått lugna ner sig, vilket brukar gynna hundens chanser att få till en vettig situation. I lite klurig vind som snurrade kastade Nora nära 180 grader och stod fast, reste bra i två etapper och när rapphönan tog till vingarna satte hon sig självmant och överöstes givetvis av beröm från husse.
Nedan är ett par bilder på min lilla favorit (kan inte hjälpa det, men jag är så förbaskat glad för den hunden) från senaste veckans träningstillfällen. De två översta är tagna av Claes Carnbring.
20140330-214537.jpg20140330-214544.jpg20140330-214554.jpg

20140330-214726.jpg

Övning ger färdighet

En träningsrunda efter jobbet resulterade i tre bra fågelarbeten av Nora, Maji och Taiga. Det är ju en av de fina sakerna med stående fågelhundar; man kan jaga dagsvis, eller gå ut halvannan timma när tillfälle ges. Det är ju jag som bestämmer när jakten börjar och slutar. Oavsett är det alltid lika magiskt att se dem fatta stånd och när både avance och respekt för fågel i luften sitter, som idag, kan man fara hem och ta kväll med belåtenhet.

20140326-223716.jpg

20140326-223724.jpg

20140326-223730.jpg

1AK för Gamekeeper’s Brioni, samt ett par lovande unghundar!

Idag visade Sten Rönnerling ännu en gång att gammal är äldst genom att föra Brioni, blott 22 månader gammal, till 1AK i Assens, Danmark. Stort grattis!
Hemma i Torestorp visade “Brolles” syskon, Bronco, Biran och Taiga riktigt bra sök under dagens träningspass. Bronco flyttade f.ö på prov idag till ett gediget jägarhem i Värmland.
Med idag var även Leif med Gamekeepersvorstehn Essan, samt Mark med sin unga pointer, G’s Faust, från Stellas sista kull. Jag kan belåtet konstatera att det är två mycket lovande unghundar förda av ambitiösa och duktiga ägare. Skall bli spännande att se dem på jakt och kanske t.o.m prov i höst!

20140323-210828.jpg

20140323-210835.jpg

Bra vårträning i ruskväder

Regn och blåst till trots, blev det en trevlig och händelserik tränings- och inventeringsrunda på Rådde idag. Anders Landin kom på besök och med sig hade han de duktiga strävhårstikarna Jana och Queen, samt den rejält gående pointertiken Hulda. Själv varvade jag släppen mellan Nora, Maji och tidigare nämnda Taiga. Med det hundbatteriet undersökte vi stora delar av marken och kunde glädjande nog konstatera åtta rapphönspar och en fasanhöna. Att vi inte hittade fler fasaner var inte så konstigt med tanke på vädret och jag hörde ett par tuppar gala inne från skogen. Den milda vintern har bevisligen varit skonsam mot fältfågeln och med hjälp av predatorjakt, markviltremsor och en smula tur med vädret bör det bli några vilda kullar till kommande säsong. I höstas hade vi t.ex två vilda rapphönskullar och vi fann inte fler än två par i fjol våras. Dessutom finns det säkert några extra par utöver de vi fann idag. Känns fantastiskt roligt att etablerat en vildföryngrande rapphönsstam på bara några år!
På bilden står Jana och Queen på stengärdet. Taiga sekunderar en smula förvånat; hon har kanske inte sett ett strävhår tidigare?!

20140319-211420.jpg

När man får till det – om att tycka om sina hundar

Idag var en sån där dag när allt blev rätt. Carina, Josefin och undertecknad tog en sväng i träningsmarken med unghundarna. Samtliga hittade fågel och skötte den perfekt. Så är det givetvis inte alltid, men när allt stämmer skall man passa på och ge sin hund den där extra stunden av samhörighet och beröm efter väl utfört arbete.
Det gäller ju jakthundar i allmänhet och fågelhundar i synnerhet att man är ett “team” och ju bättre relationen är lagkamraterna emellan, desto säkrare blir resultatet. Lika väl som hunden skall ha full respekt för husse eller mattes “NEJ”, skall den känna genuin glädje och trygghet inför beröm. Vissa hundar har lättare att ta till sig av de signaler man ger, men tydlighet från förarens sida är alltid av största vikt. Rannsakar jag mig själv och ser tillbaka på mer eller mindre lyckade ögonblick med mina hundar, framstår genuinitet, äkthet, från min sida som en grundförutsättning för framgångsrika jaktdagar.
Extra kul idag var att pointertiken Gamekeeper’s B-Taiga, som flyttat tillbaka från Danmark dit hon flyttade som valp, gick suveränt bra och hade ett komplett fågelarbete på en singelhöna. Vi får se om det håller i sig, men med ökat självförtroende hoppas jag hon skall bli en vettig jakthund. Det ser onekligen lovande ut!
På bilderna uppifrån; Taiga, Nora och Maji i stånd, Carina med Lyngberga Nicke, Josefin med Lyngberga Ninja.

20140316-194938.jpg

20140316-194950.jpg

20140316-194957.jpg

20140316-195007.jpg

20140316-195014.jpg

Tankar kring fågel och träning efter en lyckad dag

Där jag bor finns inga stora fält. Det är ett skogslandskap med mindre åkrar och vallar kring gårdar, som i de flesta fall inte längre bedriver aktivt lantbruk. Sedan gammalt finns en liten stam av vilda fasaner i anslutning till samhället och de äldre häromkring minns att det fanns rapphöns fram till 70-talets början. Under fyra års tid har undertecknad bedrivit en småskalig utsättning av rapphöns, samt några fasaner tillsammans med ett gäng jaktintresserade grannar. Vi har lagt en tusenlapp var varje år och i huvudsak släppt 10-veckors rapphöns och 6-veckors fasaner i början av juli. Vi jagar någon gång på hösten och skjuter kanske dussinet fåglar totalt. Det är betydligt mer kvalitet än kvantitet över jakten. I tillägg har jag även satt ut ett par kullar som ruvats fram av dvärghönor. Glädjande nog finns här alltid lite fågel kvar och varje år ser man någon vildfödd kull. Detta förhållande ger mig riktigt hyggliga förutsättningar för träning av unghundarna nu på våren. Av Sten Rönnerling har jag lärt mig att man inte skall “mata” unghundarna med fågel. De skall lära sig att jaga utan att drivas av för många fågelkontakter, t.ex i fasantäta remisser el.dyl. När fågeln i praktiken är vild, som parhöns nu på våren, är det inte så knepigt ens för undertecknad att med hjälp av en väl intragglad stoppsignal/stannakommando få stopp på unghunden när hönsen drar iväg som raketer tätt över backen. Om jag inte är tillräckligt nära min unghund när fågeln lättar låtsas jag att det regnar och låter den hållas, trygg i förvissningen om att den snart tappar de snabba fåglarna ur sikte och återvänder. En dag som denna, när man är i rätt position när hunden hittar fågel (inte så svårt idag, då paret låg endast 5 meter från den plats de låg på i förra veckan), tar jag mig god tid pratar vänligt med hunden och reser med ett milt “ja”. En annan av mina mentorer, Bertil Mårtensson, påtalade en gång vikten av att vara öm och försiktig i sitt umgänge med unghunden i de första fågelsituationerna. Jag är även lite försiktig med att dressera hunden i fågel före ettårsdagen, väl medveten om att många duktiga dressörer nått mycket bra resultat med fågelträning i tidig ålder. För egen del känns det mer bekvämt att ha en väl och strängt inövad stoppsignal och använda denna med rätt timing på hunden när denna är mogen nog att beläggas med odiskutabelt krav. Detta kan självklart göras tidigare i hundens liv och jag tror det är viktigare att se till ens egna och hundens specifika egenskaper och den unika relationen sinsemellan, än stirra sig blind på att hunden skall kunna si och så mycket vid en viss ålder. Huvudsaken är att det blir bra när hunden är vuxen och färdig!
Som sagt; idag blev det riktigt bra! Nora spikade paret i ett stramt stånd och gjorde allt perfekt. Jag var lugn och harmonisk genom hela situationen, dels för att jag var på gott humör, dels för att jag litar på att hon vet vad “stanna” betyder. Denna “goa” känsla känner säkert hunden av och hela situationen blir positiv. Om man dessutom tvingar sig själv att sluta övningen när det går som bäst brukar det bli ganska bra. Det var lite funderingar efter dagens träning. Skall tilläggas att detta är idéer jag tycker fungerar för mig just nu. Jag har ju i ärlighetens namn inte dresserat hundar i så många år och gör inga anspråk på att sitta inne med “sanningar”. Jag har emellertid gjort många misstag de år jag hållit på och är man lite insnöad på detta ägnas en hel del tankemöda åt att klura ut varför saker och ting gick snett. Att ständigt rannsaka sig själv och vara öppen för nya intryck är en förutsättning för att få hyggligt lydiga jakthundar!

20140307-205507.jpg

Parhöns!

Det fortsatt vackra vårvintervädret gynnar verkligen fältfågeln. Under bara en kort inventeringsrunda på Rådde idag fann jag tre par rapphöns. Snyggaste fågeltagningen stod Lyngberga Nora för när hon drog an på långt håll i hög fart och spikade hönsen i ett kaststånd. Hon reste bra på order och gick efter ett kort stycke. Hon går ju lite vilt och har haft en del stötar och tjuvresningar. Idag förblev hon glädjande nog stående tills husse kom upp till henne. Alltid kul när man får till det med unghunden och kan överösa den med beröm vid precis rätt tillfälle.

20140305-211116.jpg