Category Archives: Tysk Jaktterrier

Avslutning på rävjakten

Husse och Diana med dagens tredje räv

Husse och Diana med säsongens sista(?) räv

Under helgens jakt visade nioårige Jägarhults Banjo att gammal är äldst; knappt 11 mil enligt pejlen resulterade i tre skjutna rävar, samt en som kröp in i en otillgänglig rasbrant och en som drevs till gårdagskvällens sista skjutljus utan att vi fick den i pass. De tre skjutna rävarna sköts alla i gryt; två för Martin Blanks duktiga unghane Milo och en efter ett synnerligen resolut arbete av min Diana.

Det kanske blir ett sista släpp på tisdag också, men annars ser vi fram emot vår och sommar. Dessutom känns det roligt att Banjo fick göra comeback efter sin sårskada som han ådrog sig från taggtråd härom veckan. Den har bevisligen läkt fint och jag hoppas på ännu ett par säsongers samvaro i skog och mark med min kämpe.

Banjo drev in, Martins Milo körde ut, Mark och Lars-Erik stod för skyttet

Banjo drev in, Martins Milo körde ut, Mark och Lars-Erik stod för skyttet

 

En förmiddagsjakt med Banjo och Diana

Efter en kopp morgonkaffe släpptes Banjo i ”prästaskogen” hemma i Torestorp. Strax därefter ekade väckskallen, men det förväntade upptaget kom aldrig. Istället stannade Banjo vid ett av mina favoritgryt. Fram med Diana och på med grytpejlen (för säkerhets skull). Jaktkompisen Lenny och jag ställde oss på varsin strategisk punkt i gallringsgranet och kort efter det att Diana äntrat grytet hördes kontakt och snabba förflyttningar. Likt gårdagens räv, som ju undkom med livet i behåll, verkade dagens räv vilja undvika konfrontation med terriern. Jakten blev därför rörlig och vi kunde följa förloppet med vägledning av både skall och dunset under våra fötter. Efter kanske tio minuter kom Diana ut, för att lika hastigt flyga ner i en annan öppning. Återigen hördes kontakt, men det tystnade strax, varefter en gulröd skugga slungade sig ur en av de yttre öppningarna. De raka frånskotten från mig hade ingen synbar effekt, men Lenny fick bredsida på räven och fällde den snyggt och prydligt. En bra start på dagen!

Glad skytt med byte och duktiga hundar!

Glad skytt med byte och duktiga hundar!

 

Grytjaktprov med Gamekeeper’s AH Gant

Idag härjade Sten, Banjo och jag bland nordskånska rävar, i sällskap med traktens stövarfantaster. Drev nummer ett sträckte iväg drygt tre kilometer, vände tillbaka och slutade i ett gryt efter en timma. Gant har ju levererat tillfredställande på både jakt och prov i höst, men saknade gryt- eller vildsvinsmeriten för att bli avelsgodkänd av TJTK. Han var givetvis med i bilen och jag hade dessutom varskott grytdomare Leif Karlsson om dagens möjligheter. Han dök upp vid lunchtid och således fick Gant göra sitt grytjaktprov på räv nummer ett. Denna, en tik, förpassades strax till de sälla jaktmakerna efter ett resolut hundarbete, vilket renderade i ett föreslaget förstapris till kommande kollegie!

Banjo var vid det laget i full färd med sitt andra drev, men när vi var färdiga vi grytet, nåddes vi av beskedet att även drev nummer två slutade vid ett gryt efter drygt tre timmars buktande. Gamekeeper’s Diana har hittills varit hundraprocentig den gångna säsongen. Idag gick hon emellertid bet på den ”springigaste” gryträv jag och Sten upplevt. Grytet var förvisso stort, nio ingångar över en yta av några hundra kvadratmeter, men räven rände under backen i över en timma utan att hunden fick mer än någon sporadisk kontakt med den. Mirokun och Browningbocken var osäkrade och stundtals kramade vi nästan nätskärningen ur kolven när vi hörde de snabba förflyttningarna under våra fötter. Mickel exponerade sig emellertid aldrig och till slut tvingade mörkret oss att lyfta på hatten. En värdig, om än sällsynt förlust.

Sten bärgar Gants "jaktprovsräv" ur skogen

Sten bärgar Gants ”jaktprovsräv” ur skogen

Gant firar segern!

Gant firar segern!

Senaste rävjakterna

I och med inträdet i februari månad har vi förnuftiga människor med stövare och grythundar skogen mer, eller mindre för oss själva. En förmiddagsjakt hemmavid, samt en jakt på Sörmländska godsmarker resulterade i en fälld Mickel vid vardera tillfälle.

I onsdags morse rådde nästan vårstämning i luften. Banjo släpptes från hundgården och började väcka medans jag ordnade med de övriga hundarna. Lagom tills morgonkaffet var inmundigat ekade drevet söder om gården och räven verkade styra kosan åt norr. Där finns ett gryt som hör till traktens mest besökta, tillika mest lättjagade. Olyckligt nog för räven, valde den mycket riktigt att förskansa sig i just detta gryt, varför kamraten Henrik och TJT’n Diana sattes in i matchen. Efter ett, som vanligt, förstklassigt sprängararbete av Diana valde rävtiken att lämna grytet och fälldes med en gemensam salut av Henrik och mig. Tyvärr föll den just som den hoppade över en liten bäck, varför den är tråkigt blöt på bilderna.

Söndagens jakt ägde som sagt rum på klövvilttäta godsmarker i Sörmland. Jaktklubben skulle egentligen jaga hare med stövare och Banjo och jag var ditkallade som ”extra-resurs”. Carl von Essen och Haris Cehajic släppte sina duktiga harhundar och ett par jössar fick bita i gräset efter fina drev, trots blöta och inte helt enkla förhållanden. Det dröjde ända fram till sent på förmiddagen innan Banjo började väcka på ett rävslag, men halvtimman senare var räven uppe och drevet tonade ut i dimman i nordlig bana. Trots att man tillhandahållit ett inte oförsvarligt antal tusen hektar, hamnade både räv, och följaktligen, hund och undertecknad på granngodsets marker. Där, 3-4 km från upptagsplatsen, gick räven i gryt. Jägaren på den aktuella marken och jag gjorde därför gemensam sak i avslutandet av jakten. Till hjälp hade vi kamraten Christians duktiga foxterriertik Tira, som jag lånade med då Diana råkade dra upp en gammal grytskada under jakten tidigare i veckan.

En förmiddagsjakt kan bjuda på mycket spänning och bra hundarbeten!

En förmiddagsjakt kan bjuda på mycket spänning och bra hundarbeten!

Ännu en sörmlandsräv förpassad till de sälla jaktmarkerna efter teamwork av Banjo och Tira

Ännu en sörmlandsräv förpassad till de sälla jaktmarkerna efter teamwork av Banjo och Tira

Skogsprov för Gamekeeper’s AH Gant

I helgen startade jag Gamekeeper’s AH Gant på skogsprov för domare Mikael Ström. Sedan tidigare hade han gryt- och vattendel och efter ett prima drev på rådjur erhöll han välförtjänt 1:a-pris/Utmärkt på Anlagsprov Skog med 164 poäng. Gant har gått från klarhet till klarhet sedan han flyttade tillbaka till Ljunglid från sin förre ägare i våras. Den sista månadens jakter har han i mina ögon inte lämnat något övrigt att önska; bra sök, drevtider runt 30 minuter, stor skärpa och dådkraft i arbetet på vildsvin, samt ett för en jaktterrier härligt drevskall. Lägg därtill att han är otroligt snäll och stabil i psyket. Nu skall vi bara ordna en gryträv, så han kan få genomföra ett grytjaktprov.

Gant med sitt första vildsvin

Gant med sitt första vildsvin

Avslutning på klövviltsäsongen

Idag ägde säsongens sista klövviltjakt för husse med terriers rum på skånska Toppeladugård. Dessvärre verkar det som jag förnärmat jaktgudinnan Diana å det grövsta; januari månads klövviltjakter har präglats av konceptet ”stolpe-ut” för min del, även om marker, pass och hundarbeten varit av högsta klass. Så var det även idag, men bortsett från detta faktum (vilket inte är det enklaste) var det en trevlig dag i gott sällskap med mycket vilt. Jag får glädjas åt att terriern Diana var nådigare och arbetade prima i andrasåten, då jag gick i drevet.

För att summera klövviltjakterna den gångna säsongen kan sägas att jag över lag är mycket belåten med hundarna. De har presterat väl på marker av olika karaktär; från stora viltrika såter i Sörmland, via våra mer viltglesa marker i Västsverige, till Skånes godsmarker med täta viltstammar och ofta en aning mindre såter. Precis som med stående fågelhundar, vill jag hävda att en TJT av bästa märke inte sällan besitter en jaktklokhet, vilken gör att den, inom vissa ramar, anpassar drevtider och kontakt med föraren beroende på markens beskaffenhet och vilttillgång.

Nu ser vi fram emot februari och mars månaders rävjakter!

Toppe-Thomas blåser "jakt förbi" efter dagens slyngeljakt

Toppe-Thomas blåser ”jakt förbi” efter dagens slyngeljakt

Viltparad efter en fin dag i Sörmland

Viltparad efter en fin dag i Sörmland

Första jakterna 2016

2015 avslutades i bästa stil med ett kvällssträck på änder hos Jonathan Fexgård, på självaste nyårsafton. Dagen därpå ägde den traditionsenliga fasanjakten med Christian Karlsson rum. Fröken Finemang och jag utnyttjade dessvärre inte dagens enda chans på tupp, men Lyngberga Nora gladde trots detta husse med ett halvdussin fina fågelarbeten på hönor.

Innan avfärd till England och helgens jaktliga begivenhet hann jag också med en slyngeljakt på några av Sörmlands trevligaste jaktbara hektar. Det var en fin dag med mycket vilt både i pass och på paraden, men tyvärr hade jag inget i pass på rimligt håll. Icke desto mindre fick jag glädjas åt att se både kron, gris, dov och räv, men som sagt; avstånd, förbjudna skjutriktningar och vegetation verkade till min nackdel den dagen.

Cockersystrarna Peggy och Tea väntar på nyårsänderna

Cockersystrarna Peggy och Tea väntar på nyårsänderna

2015 års sista jaktbyte

2015 års sista jaktbyte

Nora skötte fasanhönorna perfekt

Nora skötte fasanhönorna perfekt

En vacker dag på slyngeljakt i Sörmland

En vacker dag på slyngeljakt i Sörmland

Suveränt grytarbete av Diana

Idag stod rävjakt på schemat hos min gode vän Johan Olofsson. Banjo tog givetvis upp och efter knappa timman vände drevet mot mitt pass. Jag stod på en väg och Mickel valde oturligt nog att ta just den vägen i riktning mot mig. Då jag ogillar att skjuta raka motskott på räv med hagel ville jag släppa in honom, det var en hanräv, riktigt nära. På åtta meters håll stannade han emellertid och kikade på mig. Just som han kastade var Browningen vid kinden och förstapipan gick. Till min förvåning fick skottet inte avsedd effekt, varför räven även saluterades med patron nummer två. Ack, så dum man känner sig i sådana situationer! Banjo låg hundra meter efter räven och gav mig en förebrående blick, innan han fortsatte driva. Efter 700 meter tog drevet stopp vid ett gryt, varför Diana plockades fram. Där i grytet vid bäcken i bokskogen gjorde hon ett arbete jag sent skall glömma!

En skadeskjutning är något som varje riktig jägare gör sitt yttersta för att undvika. Viltets oförutsägbara sätt och vår egen ofullkomlighet leder emellertid till denna svarta plump i ens jaktliga protokoll då och då. Vid dylika tillfällen är ett gediget hundmaterial ovärderligt och alla som haft en påskjuten räv i gryt vet att det är bland det vanskligaste att få ut för en grythund. Diana arbetade föredömligt i en halvtimma. Fräna attacker varvades med förflyttningar och brytningar, vilket till slut fick räven att finna det säkrare att lämna underjorden. Där satte kamratens gamla Husqvarna kaliber 16 punkt för jakten. Sammantaget är det bland de bästa rävsprängararbeten jag bevittnat (och jag har ju sett ett par stycken).

Diana med räven

Diana med räven

Och så en rejäl klövviltjakt…

Sörmland bjöd på ännu en fartfylld klövviltjakt härom dagen. Quilla och Gant fick gå två såter och samjagade fint på så vis att var och en skötte sitt och drev på varsitt håll. Detta fortskred ända tills deras drevgrisar valde att sammanstråla i en granplantering utanför såten. Där var givetvis ännu fler av nöffarnas artfränder och med två ystra terriers i samma plantering blev det ”en lustiger dans”. extra kul var att första grisen sköts för Gant. Diana, som hade jagat dagen innan, sparades till sista såten och ordnade ett trevligt dovhjortsdrev till gagn för en passkytt.

Gant med sitt första vildsvin

Gant med sitt första vildsvin

Quilla med en mindre av mindre modell

Quilla med en mindre av mindre modell

Quilla kommer till husse efter ett längre drev på kronvilt

Quilla kommer till husse efter ett längre drev på kronvilt

Parad mot vacker bakgrund

Parad mot vacker bakgrund

Mellandagsjakter

Ett par avkopplande småviltjakter har förgyllt tillvaron den senaste tiden. En fin dag var när Jonathan Fexgård bjöd till ”all-jakt” på sina halländska marker; ett par andflog gav fint resultat och efterföljdes av lite rådjursjakt med Diana. Det var hennes första jakt sedan valpkullen och konditionen var väl inte den bästa. Icke desto mindre trillade ett rådjur på drev för henne och ytterligare ett sköts när det stöttes av drevet. En fälthare blev visst också rastad av henne, men gick aldrig i pass.

Dagen avslutades med en timmas fasanjakt med pointrar förda av Mark Wigby och undertecknad. Ett par fågelarbeten blev det, men endast på hönor, vilka såklart var fredade. Det blev ändå en fin avslutning på en varierad jaktdag!

Nora står och mark är redo med berettatjugan - men nej, avancen bringade ännu en fasanhöna på vingarna. Hatten av!

Nora står och mark är redo med berettatjugan – men nej, avancen bringade ännu en fasanhöna på vingarna. Hatten av!

Simon sköt ett rådjur för Diana

Simon sköt ett rådjur för Diana

Kvicka fåglar i medvind - roligt skytte!

Kvicka fåglar i medvind – roligt skytte!

Browningen strax redo för andjakt

Browningen strax redo för andjakt