Monthly Archives: mars 2011

Fältfågel

Har trots det regniga och blåsiga vädret blivit några släpp med fågelhundarna idag. Vi letade efter vildfasaner som finns ett par kilometer hemifrån. Att de inte stod att finna kunde man ju förvisso räknat ut med tanke på vädret, men hundar och husse fick lite motion i alla fall. Dessutom meddelade Kjell, som bor på markerna, att han sett en tupp tidigare på dagen. Markerna vi gick på är givetvis fina ur viltsynpunkt, men inte extraordinära; där finns inga viltåkrar eller remisser och predatorefterhållningen är förhållandevis låg jämfört med ”skötta” marker för kommersiell jakt. Ändå finns där vild fältfågel. Likaså upplever jag att, de hårda vintrarna till trots, åtminstone de fasaner jag släppt ut på mina marker de senaste åren klarat sig hyggligt. Värre har det varit för rapphönsen, kanske p.g.a. senaste årens snö och skare? Min poäng med dagens fundering är att det inte är omöjligt att etablera bestånd av fältfågel på fler marker än man kanske tror. Det är dessutom ingen ”rocket-science”. Sunt förnuft, lite kunskap och hyggliga mått av predatorkontroll och stödutfodring gör att även vi som inte fogar över de bästa markerna på t.ex. Öland kan träna och jaga med våra hundar på vild fågel. Vårens och sommarens projekt för min del blir att kläcka fasanägg (och eventuellt rapphönsägg) under dvärghönor införskaffade för ändamålet i fjol. Tror och hoppas att sådana fåglar skall vara bättre skickade att klara sig i det vilda, samt dra fram egna kullar, än de som föds upp artificiellt. Fortsättning följer!

Det går bra nu!

Poletten verkar trillat ner hos både Hatari och settern Penny. Har just varit ute med dem och vi hade en fin stund tillsammans. Hatari hittade fågel först. Jag gick lugnt upp vid sidan av henne och tog några bilder, varefter jag lät henne resa. Hennes avance var sådär härligt frisk och respekten för fågel i luften hundraprocentig. Nästa fågeltagning var Pennys. Gordonsettern har verkligen gått från klarhet till klarhet under de veckor jag haft henne, så även idag. Det är alltid roligt att ringa hennes ägare, Jonatan, och berätta att hon gjort något vackert! Till hösten väntar provstarter för de båda, såväl som för Epson. Att ha struntat i vårproven och lagt tiden på dressyr och träning känns som ett smart drag, då jag kunnat ta det lugnt och jobba med de problematiska momenten utan stress.

Söndagspromenad med familjen

Trots att vårträningen med fågelhundarna ännu pågår, blir det ändå lite mer tid över för familjen nu när den mesta ”vanliga” jakten är till ända. Sambo, dotter och undertecknad tog därför en söndagspromenad i det friska vårvädret. Med var också Chilli och Zita. Efter ett par hundra meter längs grusvägen, precis vid en dikestrumma, for Chilli åt sidan. På andra sidan den lilla bäcken skymtade jag en mörk strimma – mink! Chilli kastade sig över bäcken och minken dök i vattnet, simmade under isen in i vägtrumman. Chilli, som vid det laget tillfullo begripit situationens allvar, dök också igenom isen och det var med viss möda som jag fick upp henne. Sambon Frida såg minken komma ut ur trumman och slinka in mellan ett par stenar i vägkanten. Chilli var strax där och började skälla och krafsa. Familj och hundar fick bli kvar, medans jag gick hem efter revolver och armeringsjärn. Tillbaka till platsen för jakten gick det enkelt att med armeringsjärnets hjälp ”lirka” minken i skjutbar position och .22an formulerade epilogen. Chilli och t.o.m. lilla Zita som bara är 3½ månad gav minken en rejäl omruskning.

I valplådan på kennel Stenbiten

Pointertiken Hesselhöj Estelle (f.ö. mor till min Epson), eller Stella som hon kallas, har varit hos mig det senaste året. Vi har haft många fina jakter tillsammans. Hon ägs emellertid fortfarande av Sten Rönnerling, som för närvarande har henne hos sig, då hon valpade för en månad sedan. Det blev tyvärr bara en valp, men det var roligt att se både den och Stella när jag hälsade på Sten i onsdags. Lilla Tove intresserade sig speciellt för valpen som hon kanske tyckte hade en passande storlek; ingen viftande svans i ansiktshöjd!

Pappa och Tove drog till Skåne

Trots att den senaste snön försvann på ett dygn längtade jag ner till Skåne för lite mer vår och rejäla fält för hundarna att sträcka ut på. I tisdags morse packades således dotter och hundar i bilen och vid 9-tiden anlände vi Hejdeholm för en kopp kaffe (och gröt till Tove) hemma hos Sten Rönnerling och hans fru Bodil. Kanonväder och fin vind, samt välgående hundar och ett par fina fågeltagningar som de skötte bra gjorde dagen minnesvärd. Dessutom var det roligt att se Stens senaste pointer som han har för dressyr. En ung hanhund efter hans gamla Sugarcane och den danska tiken Ringlias Aura. Vad fart, stil och ”gålust” beträffar var han mycket lik min Hatari och som Sten sa om de båda; ”Det är härligt att se unghundar som tar för sig”. Nedan är en bild när unghanen står för fågel och Sten går fram för att ge resningskommando.

Efter övernattning hos vorstehmannen Robert Rönngren åkte vi igår till Toppeladugård för att om möjligt få några fina situationer på lite kvarvarande fasaner och rapphöns. På Toppe mötte vi också Bertil Mårtensson med två unga pointertikar, varav den ena, Bendt’s Diba, är halvsyster till Hatari. Det blev en intressant dag med ömsom vin, ömsom vatten. Det är väl en av anledningarna till att det här med fågelhundar är så fruktansvärt roligt; att både en själv och hunden utvecklas och lär sig hur man skall hantera olika situationer. Motgångar blir till erfarenheter och man får intressanta gåtor att lösa för att nå längre i sitt handhavande av hunden och jakten över den.

Snö igen…

Underbart är kort! Efter gårdagens solsken och varma väder kom vintern på återbesök i natt. Där pointrarna och settern spikade rapphöns igår, ligger nu 5-7 cm snö… Tog en bild på en av grupperna med rådjur som brukar besöka foderplatsen. Bilden är tagen från köksfönstret – trevligt med besök av det vilda så nära huset mitt på dagen!

Vårträning

En fin sak med att äga stående fågelhundar är att man får jaktträna dem t.o.m. den 15e april. Utan bössa förstås, men det gör inte så mycket. Fina fågelarbeten och känslan av att nå framåt i dressyren uppväger avsaknaden av skott! Tog för ovanlighetens skull med mig kameran idag. Blev en fin bild på Epson i stånd för nyslagen rapphöna, samt två huvudstudier av Hatari och Penny.

Den sistnämnda, som egentligen heter Zettertjärns Godiva, är en gordonsetter som jag tränar åt Jonatan Fexgård i Varberg. En trevlig tik som när hon kom hit för ett par veckor sedan varken stod för fågel eller jagade med sin förare. Idag gick hon riktigt trevligt, stod för en rapphöna som tyvärr lättade innan jag kommenderat avance, men det fina var att hon respekterade prompt! Även Hatari och Epson (som synes ovan) har haft några fina fågeltagningar idag. 

Uppdateringar

Följande uppdateringar är gjorda under februari/mars månad 2011:

Stensäters A-Carmenzita, har fått en presentationssida. Se under rubrik ”Hundarna”/kh vorsteh!

Syrena-Oris von Kleinem Fluss; Originalstamtavla/Exportstamtavla, inlagd som pdf-fil på hennes sida. Se under rubrik ”Hundarna/Tysk Jaktterrier”!

Valpsidan är uppdaterad. Se under rubrik: ”Salu/Valpar”!

Sidan: ”Hundar som ägs av aktiva hundägare” ett par tillskott, nämligen: G’s Chapel Hill & G’s  Samuraj. Se under rubrik: ”Hundarna/Andra hundsidor” klicka på länk!

Nya företagslänkar på ”Hem-sidan” (högerspalt): ”Vildsvinshägn & mycket mer” samt ”Calles hemsida”.

Final på rävjakten 2010/2011

Efter ett par dagars ”oflyt” i jakten infann sig så den 13e mars. Jag visste att detta skulle bli den sista rävjaktsdagen för säsongen och hoppades givetvis att turen skulle vända. Morgonen nere i Vik i Torestorp var fantastiskt vacker och det märktes verkligen att våren är i antågande. Massor av fågelsång och liv från gässen ute på sjön Tolkens is. Det kändes hoppfullt, men det enda slagarbetet från Banjo slutade i sjökanten och ute på isen hade han svårt att känna någon vittring. Att Magnus Hansson, fotograf, var med för att om möjligt få några bilder gjorde inte pressen mindre. Vid lunchtid lämnade vi jaktvärden Kjell i Vik och åkte till Folke och Ingvar i Vallsås. Banjo var ute på en sökrunda och jag tog upp GPSen för att se vad han hade för sig. Han hade kommit ut på en skogsväg 600-700 meter bort och plötsligt vinklade han vinkelrätt från densamma i riktning upp mot en kulle. ”Nu jäklar”, sa jag till Magnus och sekunden efter nåddes vi av drevskallet. För det var drev direkt. Inget väckande. Troligtvis hade Mickel korsat vägen en kort stund tidigare. Efter en kort bukt stannade drevet och av bilden på GPS-skärmen att dömma, hade räven gått i gryt. Det var nästan ett par kilometer bort, men när jag tre kvart senare nådde dit var Banjo fortfarande kvar och kom mig till mötes. Han är rätt rolig, Banjo. Så fort han såg mig tittade han fodrande på mig och vände rappt tillbaka mot grytet där han likt en rapporterande fågelhund stod vid en öppning. Efter omklappning och välförtjänt beröm av stövare, lade jag handskar i de två grytöppningarna och

gick tillbaka för att möta upp de övriga. Folke, Ingvar, samt Tobias och Martin hade tagit med sig en jaktsugen Mirra Tikkadotter från min bil. När vi kom tillbaka till grytet for hon ner som en kvicksilverdroppe i den mest brukade ingången och några sekunder senare hade hon ful kontakt med räven. Det gick ner på djupet och återvände upp efter bara någon minut. Det var ett fint gryt att passa vid; två öppningar och beläget i gallringsskog i en sydsluttning. Efter kanske tre-fyra minuters arbete av Mirra kom räven, men hann bara någon meter innan bössan förpassade honom till de sälla jaktmarkerna. Allt var frid och fröjd, hundarna hade skött sig, skyttet fungerat och Magnus hade fått sina bilder. På vägen tillbaka mot bilarna drog Banjo emellertid an på ett riktigt gammalt rävslag. Klockan var nu halv tre och spåret såg betydligt äldre ut än de vi gjort tidigt på morgonen. Jag strök ändå kopplet och en dryg timmas väckande senare reste Banjo räven som bjöd oss på ett vackert drev under en timmas tid. Sen tröttnade den och gick i gryt. Et sånt där riktigt ”skitgryt” mellan ett par klippblock och dessutom beläget mitt i en otroligt tät granplantering. När jag nådde dit kopplade jag Banjo och satte mig ner en stund. Under ett par minuter gick jag igenom den gångna säsongen i minnet, sen klappade jag om Banjo och sa till honom att ”vi lyfter på hatten för den räven grabben”, lyfte på kepsen och åkte hem.