Monthly Archives: september 2011

Svenskt Derby 2011

Derbyt gick av stapeln på Wapnö, Halland. De nya reglerna med 22 hundar i samma parti och två domare gjorde bedömningen och elimeneringen stenhård. Vanskliga förhållanden med tät dimma på morgonen och, senare på dagen sol och höga temperaturer, satte hundarna på prov. Hatari var med hela vägen, även under finalrundan. Dock kom hon (i likhet med flera andra bra hundar) ej för fågel och hamnade därför utanför pallen. Hon hade faktiskt en fågeltagning i sitt andra släpp, men avancen ledde in i täta snår och när fågeln lyfte stod domaren i en buske och kunde inte se. Därmed lossades inte skott och situationen betingade tyvärr inte premie. Minst sagt snöpligt! Hon fick i alla fall fin kritik och kommer förbli konkurrensstark på kommande prov. Segrare idag blev helt välförtjänt Fugledes Pius, förd och dresserad av Sten Rönnerling, ägd av Nils Kinch. Han gick suveränt hela dagen och avslutade med ett flott stånd för en kull rapphöns. Grattis Sten och Nils! Trogna läsare av bloggen kanske minns Pius från ett inlägg i våras när jag tog några bilder på Sten och honom under träning nere i Skåne. En bild på dagens upplaga av segrarparet ses här brevid.

Viarps Hatari 1Ukl i Skåne

I helgen gjorde pointern Viarps Hatari sin första jaktprovsstart. Provet gick av stapeln på Krageholms fina marker. Fart, stil och reviering har varit av bästa märke och efter en suverän fågeltagning i söndagens sista släpp tilldelades hon 1a pris i unghundsklass. Detta är ju även biljetten till Derbyt som vi nu siktar på att ta oss an på fredag!

Gamekeeper’s Brigida (Bella) m.fl. syskon

Hur en valp utvecklas beror ungefär på lika delar ”medfödda anlag” och ”miljöträning”.
En aktiv ägare får oftast en tidigt jagande valp/hund om de rätta anlagen finns!

Ovanstående rubrik tillhör en tikvalp i kull född 15 april 2011 e. J SE UCH G’s Erko
u. J Syrena-Oris von Kleinem Fluss. ”Bella” ägs av ”Lars” som också äger ”Erko”.

Lars har tagit en video på ”Bella” där hon konfronteras med en fällfångad och avlivad grävling. ”Bella” är vid tillfället 3 månader & 2 dagar gammal. Hare har hon drivit i 5 minuter på stubb!

Bildspelet visar ”Bella” i vattnet och kullsystern ”Suom” vid viltpresentationer:

[slideshow]

P.S. Systern ”Rikissa” har arbetat på hare i ca 30 minuter och systern ”Alde” har drivit rådjur runt 10 minuter. Detta vid 5 månaders ålder. Återkomsten har fungerat utmärkt! D.S.


Anlagsprov Fält i Grästorp

Igår körde Tobias och jag till Grästorp för att starta
J Gamekeeper’s Chill Out (J G’s Ilie Nastase/J SE U&J CH Husses Jaktglädje) och J SE UCH SE JgCh Tribiani Hilda (J SE UCH G’s Ursus EW/SE V-06 Beba) på Tjtk’s drevdel-fält. Där var även Ronny Thorman med sin J Gamekeeper’s Samuraj (J MULTICH G’s Vito Corleone/J G’s Grace Kelly).
Hararna låg glest, men efter många om och men fick alla hundar sin chans. Samtliga tre hundar har ju tidigare gjort gryt/vatten-delen, och efter gårdagen blev slutresultatet som följer: Tribiani Hilda; Utmärkt 166p. Gamekeeper’s Chill Out; Utmärkt 170p. Gamekeeper’s Samuraj; Mycket Bra 159p. Ett resultat vi på kennel Gamekeeper’s är mycket nöjda med. Stort tack till domare Patrik Isaksson och ”provledning” Magnus och Lise Agin för bra (och envist…) genomfört prov!

Rapphönsjakt

I fredags var det premiär för årets rapphönsjakt. Kosan styrdes då mot Skåne med tre pointrar och vorsteh i bagaget. Huvuddelen av dagen förde jag hund för ett gäng glada smålänningar tillsammans med pointermannen Bertil Mårtensson och Robert Rönngren. Då jag inte själv höll i bössan kunde jag fokusera på jyckarna och Epson och Hatari presterade stundtals briljanta fågeltagningar. Lydnaden i uppflog och skott satt i sen fjälljakten (eller kanske trots densamma). Vid fyratiden hade nog ett tiotal rapphöns skjutits över vardera hund och jaktgästerna tackade nöjda för sig. Bertil och Robban var tvungna att åka hem, men jag lämnades kvar med uppmaningen ”gå och jaga, och skjut så många höns du vill”. Ett sådant generöst erbjudande från Robban skulle givetvis (miss)brukas och med en näve patroner i fickorna och Stella lös begav jag mig mot några intressanta markavsnitt. Det var ju lite som att släppa in en iller i hönsgården, och halvannan timme senare hängde 9 fina rapphöns i slingorna. Den eftermiddagen med den sjunkande septembersolen i ansiktet, en lätt fin bris, gyllenbruna stubbåkrar och ett fint samarbete mellan Stella och mig skall jag sent glömma! Bilden intill är på Stella med husses bössa och resultat.

Idag, söndag, var det dags för mig att bjuda igen, och klockan nio mötte Robban upp undertecknad och fyra andra grabbar på fälten i Östra Frölunda. Ett mer än skapligt väder, fint skytte och närmast klanderfria hundarbeten resulterade i 43 fällda rapphöns. Extra kul var att lilla Zita, som knappt varit i fågel ännu (jag har inte bråttom med unghundarna), dels hittade en liten kull själv, samt apporterade en skammad rapphöna som två av de mer rutinerade hundarna inte lyckats finna. På bilden syns jag med Stella och Robban med sin duktiga vorsteh Michrima Chess.

Gammal är äldst!

Efter ett fenomenalt rävdrev på ungefär två timmar av Banjo valde Mickel att gå i gryt. Dessförinnan hade han bl.a. sprungit 400 meter på en grusväg, korsat en större landsväg ett par gånger, men ändå inte lyckats skaka av sig förföljaren. Banjo matade taktfast på med sitt drevskall, eller ”dödsklockan” som jag kallar det. Detta var i lördags, och jag ville inte släppa Chilli som tyvärr ådragit sig en hälta (vilken lyckligtvis gått över). Valet av grythund föll istället på 9½ år gamla G’s Mirra Tikkadotter. Som så många gånger förr for hon raskt ner i grytet när kopplet ströks och strax därpå hördes skall och dunkningar. Grytet som låg i anslutning till en gammal jordkällare, var beläget i ganska tät skog. För att kunna bevaka samtliga ingångar valde Tobias Ivarsson och jag att ställa oss rygg mot rygg mitt på grytet. Efter en kvarts batalj lyckades räven fly och lämnade grytet i god fart. Trots att vi lade en gedigen ”blymatta” över den, lyckades den fortsätta in i den närbelägna planteringen. Mirra som var hack i häl kom emellertid ikapp och gjorde processen kort med den. När jag nådde fram ruskade hon den med ett rejält strupgrepp. Rubriken gammal är äldst, känns helt riktig! Tillbaka vid bilen fick även Banjo ge den en omruskning som belöning för väl utfört arbete. Tre rävar på fem stövarsläpp denna säsongen känns som en hygglig statistik. Dessutom har det i hög grad bidragit till att freda mina rapphöns som håller till i kullar hemma kring gården. Samtliga tre är nämligen upptagna på slag som i princip börjat vid tomten.

Tillägg: 5 dagar senare gjorde Mirra ännu en gång skäl för rubriken, då hon på egen hand expedierade en vuxen räv i ett klippgryt. Även denna var inkörd av Banjo. Beklagligt på så vis att mina elever som stod på pass aldrig fick lossa skott, men så kan det vara när man har vassa hundar…

Från ripor till rapphöns

Efter lite duvjakt på Rådde gård, Länghem, med mina elever från Naturbruksgymnasiet Svenljunga, passade jag på att rasta av pointrarna och se om vi kunde finna några av de rapphöns vi släppt ut för en månad sedan. Omställningen från fjällens och ripornas dofter till fältens och rapphönsens dito gick bra för Hatari som fattade ett vackert, högrest stånd för en stor kull. Efter en fin avance lättade hela kullen och flög samlad som en bisvärm bort över stubbåkern och slog i en klövervall där vi givetvis lämnade dem ifred.

Räv No. 2 för Chilli

Lite komptid nyttjades på bästa sätt när jag i morse släppte Banjo direkt ”från trappen”. En stund senare kom han på ett färskt rävslag, då det riviga upptaget inte föregicks av hans vanliga väckning på slag. Jag stod med spännda hanar på ett bra pass, men efter en dryg timmas buktande valde räven att sticka iväg en kilometer och gå i gryt. Detta var ju visserligen det bästa scenario jag kunde tänka mig, eftersom det gav mig möjlighet att släppa Chilli på ännu en inkörd räv. Efter koppling av stövare på grytet och övertäckning av dess ingångar med diverse klädesplagg gick jag något lättklädd hem och hämtade lilltiken. Tillbaka vid grytet såg jag problemet med att ensam passa av alla fyra ingångarna som låg i tät, och därmed svårskjuten skog. Valde att låta två av dem förbli täckta med tröja, samt strumpor (ingen räv går förbi mina strumpor), och rikta uppmärksamheten mot den ingång där jag förmodade att mickel gått in. Chilli for ner och strax hördes dunsar och dunkande från underjorden. Skallgivningen var sparsam, varför jag förmodade att de hade direktkontakt. Två gånger kom Chilli upp, gav mig ett ögonkast och vände raskt ner igen. Dunkningarna fortsatte från samma ställe, men efter en dryg kvart rasslade det till lite extra och sekunden senare kom en röd strimma farande genom den grytöppning jag bevakade på bara en och en halv meters håll. Kunde inte stå längre bort p.g.a. dålig sikt mellan grenarna. Hursomhelst förpassade browningbocken en fin hanräv till de sälla jaktmarkerna. Chilli som var den i hasorna gav den en rejäl omruskning.

Skogsfågel

Efter ytterligare några fina dagar i fjällen, där både goda hundarbeten och dugligt skytte gav ansenlig tyngd åt viltsäcken, styrdes kosan mot Vilhelmina i torsdags. Där ägnades fredagen och halva lördagen åt skogsfågeljakt. Jag hade låtit pointern Epson vila upp sig inför begivenheten, och hans ringa rutin på skogsfågeljakt till trots, lyckades han prestera fina arbeten på både tjäder och orre. Skyttet i tät skog är inte det enklaste, men en orrhöna och två tjädertuppar (på dubblé) lyckades husse ändå nedlägga för honom. Sköt ytterligare ett par orrar för kompisen Roberts vorsteh Chess. Vad det är härligt att jaga över väldresserade hundar som förvaltar sina chanser väl och dessutom är duktiga på att bärga det fällda viltet! På bilderna; Eppe lämnar av en skjuten orrhöna till mig, samt min ”bag” efter en och en halv dags skogsjakt.