Monthly Archives: oktober 2011

Tysk jaktterrier – allroundhunden

Min jaktsugna stövare gjorde kilometerlånga sökrundor, vilka till slut resulterade i upptag på räv hemma i Torestorp. Drevet gjorde en enda lång bukt för att slutligen stanna vid ett för mig okänt gryt. Två ingångar och gles gallringsskog runt omkring lovade gott, och det var med spänning jag återvände till grytet tillsammans med Chilli och vår älgjaktledare Tore. Chilli gjorde emellertid processen kort med den vuxna hanräven, och lämnade Tore och mig som statister.

Vad det är härligt med en liten svart hund! Härom dagen apporterade hon änder, igår fällde jag en älgkalv efter ståndskall och drev och idag tar hon resolut itu med en inkörd räv. Den bredden och kvalitén finner man inte hos någon annan hundras. Visst; en labbe apporterar bättre, och en gråhund är lämpligare till ren älgjakt, men ett faktum kvarstår; det är förbaskat svårt att trycka ner en labbe eller gråhund i ett rävgryt! Skämt åsido, så är det väldigt roligt med en hund som man har glädje av under all jakt – då blir man ett ”team” och resultatet låter inte vänta på sig.

TJT som älghund

Efter veckans småviltjakter på skånska åkrar kändes det trevligt att sticka ner till Ellebäckstorp för en dags klövviltjakt med kompisarna. Humöret var givetvis på topp och inte blev det sämre när Anton fällde ett bockkid för Chilli. Efter lite fika och omställning släpptes hundarna igen. Chilli tog först upp ett par rådjur, men hennes tredje upptag i såten övergick snart i ståndskall (om än ett hetsigt sådant). Jag visste det var älg, då jag sett ko och kalv komma smygande, stötta av hennes tidigare rådjursdrev. De stod inte still någon längre stund, och när lilltikens hetsiga skall bara var femtiotalet meter bort knakade det till vid min högra sida. Det var kalven som kom springande genom tätt sly och tallris. Så fort den exponerade sig i en liten lucka lät jag 06:an tala och kalven stupade efter en 30-meters rusch. Chilli drev vidare med kon, vände åter efter en knapp kilometer och gav den fällda kalven en rejäl luggning (stora bilden). Dessutom fick jag via Kenth en bild på Gamekeeper’s Frilla (lilla bilden) som tydligen presterat samma resultat just idag. Frilla är f.ö. mormor till de tre små vilda krabaterna som huserar i mitt kök just nu.

Rävjakt i Kungsbackafjorden

Igår morse anlände jag med Banjo och Chilli till Gottskärs hamn. Där mötte Sven Fahlström, med jaktkompisen Pelle upp. Sven, som förresten har den i bloggen tidigare omskrivna minkjägaren (G’s Gucci), är yrkesfiskare och sörjde därmed för transporten ut till några av de vindpinade och saltstänkta öarna i kungsbackafjorden. Únder natten hade det blåst kuling, men denna hade bedarrat och vinden var sydlig omkring 10 sekundmeter. Sven släppte av mig på Hellesös nordsida. Där hade han regelbundet sett rävspår i sanden och det var denna ö han trodde mest på. Jag släppte banjo som drog iväg, återkom efter 10 minuter och stack sedan ut igen. Kort därefter började han väcka och väckskallen övergick strax i taktfast drev. Jag var spännd på att se hur han hanterade det nya underlaget, klipphällar med insprängda enbusksnår, och till min belåtenhet höll han hyggligt tryck på räven som buktade snävt. Jag ställde mig på ett fint pass med ryggen mot en bergvägg, vilken effektivt suddade ut mina konturer. Efter en halvtimmes drev skymmtade jag en röd strimma mellan enbuskarna ett hundratal meter bort. Räven kom i god fart rakt emot mig. När den var inne på 10 meters håll satte en dubbelsmäll från Browningen stopp för jakten och Banjo, som låg en halv minut efter ruskade den rejält. Det var verkligen en fin upplevelse att jaga på öarna; havet, flockar av skrak och knipa och den karga terrängen bidrog sammantaget med trevligt sällskap till en jaktdag värd att minnas.

Fågeljakter med TJT och Pointer

Både pointern Hatari och TJT’n Chill Out har fått bekänna färg under den gångna veckans jakter med mina elever på Naturbruksgymnasiet Svenljunga. I tisdags var det friluftsdag, under vilken vi skulle jaga fasaner och änder. Nu var vädret egentligen odugligt för ändamålet; ösregn och snålblåst. Ett par fasaner och dito änder sköts det i alla fall. Chilli fick tjänstgöra som både fågelstötare och apportör, vilket hon skötte med bästa fart och effektivitet trots det kyliga vattnet. Igår var vädret bättre och medans jakttreorna på skolan jagade älg med kollegan Patriks älghundar, tog jaktvåan och undertecknad oss an fasanerna och rapphönsen på Rådde gård. Ett par höns sköts för Stella, men i övrigt var det Hatari som skötte arbetet och gjorde en riktigt fin insats i fasansnår, skogskanter och salixodling. Dessutom spikade hon en nyslagen rapphönskull, vilken låg på andra sidan av ett stengärde. [slideshow]

Stenbitens Epson och Viarps Hatari på Gotland

I helgen gick Pointerklubbens huvudprov av stapeln på Gotland i samarbete med GFK. Som Kenth redan yppat i föregående inlägg, har det gått riktigt bra för mina hundar. Epson gick felfritt under fredagen; klockren reviering i ett, som domaren Bjerke Andersson sa, klassök! Därtill hade han en flott fågeltagning på en nyslagen rapphönskull, med utmärkt apport av vingad rapphöna. Därmed tilldelades han ett välförtjänt 1a pris med HP i ÖKL - det så kallade nålsögat och biljetten till segrarklass.

Lördagens guldpokalkval med unghundarna började minst sagt oroväckande för Hataris del; hon gjorde ett första starkt slag ut i nyskördad majs, fick troligtvis en ”majsstubbe” i bringa eller buk och återvände till mig märkt av smärtan. I hennes andra, tredje, fjärde och femte släpp visade hon emellertid med all önskvärd tydlighet att hon är en hårt gående hund av stundtals hejdlöst format i marken. Samtliga dessa släpp gick hon mot Ringabys/Odenius härliga tik Bronspilens Prada, och det var en fröjd att se dessa två hundar i aktion över fälten! De hade ett gemensamt stånd i det andra släppet på en rejäl rapphönskull som tyvärr lättade innan vi hann fram. I femte och sista släpp tog Hatari ett vackert högrest stånd för ännu en rapphönskull i gräsmark. Domare och skytt tog mycket god tid på sig, men lilla Hatta höll hönsen i säkert 5-7 minuter. Jag vågade inte gå för nära, då jag visste att fåglarna var lätta denna dag. Då och då kastade min kära Hatta en undrande blick bakåt till mig som för att undra ”Husse, kommer du inte snart, hönsen löper och vi skall väl fälla någon av dem?”. När domaren och skytten äntligen kommit upp vid ståndet gjorde Hatta en klämmig, men ändå behärskad avance, kullen lättade och saluterades och hon respekterade prompt flog och skott. P.g.a. hennes förvisso mycket dåliga första släpp valde Bjerke, som även var domaren denna dag, att ge henne ett 2a pris i UKL. Hennes prestation under resten av dagen väljer jag ändå att minnas som en av de finaste jag såg under hela helgen.

Hatari blev ändå tredje bästa ungpointer under helgen. Guldpokalfinalen gick mellan de duktiga hundarna Tiurskogens Penny och Black Sheetans Bitte. Någon fågeltagning blev det tyvärr aldrig i finalsläppet och Bitte vann välförtjänt på bättre sök. Grattis till förare Sören Mullvad och ägare Stig och Kerstin Nilsson! Sammantaget är jag mycket nöjd med resultaten och att mina båda hundar var några av de få som klarade av de vilda rapphönsen känns extra roligt.

Grattis Calle!

Att höga ambitioner och hårt arbete ger resultat, har Calle återigen bevisat! Idag fick nämligen pointern Stenbitens Epson, ägd, dresserad och förd av Calle, den ytterst åtråvärda ”biljetten” till segrarklassen, genom att på Gotland få ett 1:a pris i ökl med HP.
Epson var helt felfri med ett fantstiskt sök med vacker stil och reviering, en flott  fågeltagning på rapphöns, som sedan restes precist! Avslutade med en utmärkt apportering och korrekt avlämning!
Calle har hitills i år fört sin första stövare till dubbelchampionat, fört sin tjt-unghund till utmärkt på anlagsprov och så nu detta, meriterat sin första pointer till segrarklass!

Vad ska det inte bli av den ”pojken” när han blir stor!

Fågeljakt i Torestorp

Viltvård och utsättningar har gett resultat. Tillsammans med jaktkamraterna, Stella och Hatari har jag haft en fin dag i de småbrutna markerna här kring gården. Startade med Stella, men hennes enorma spring i benen kombinerat med nästan noll m/s i vind på morgonen var mindre lyckat. Bytte till Hatta som skötte ett otal rapphöns, däribland ”storkullen” vid gården, på ett utmärkt sätt. Vid fasanjakten i täta björnbärssnår bytte jag emellertid till Stella som presenterade två chanser på fågel för oss. Båda dessa förvaltades väl och 6 rapphöns och 2 fasantuppar blev resultatet av en trevlig dag i markerna. Efter lammslakt nu i eftermiddags kunde jag inte låta bli att belöna mig med ytterligare lite jakt. Sagt och gjort! Med browningbocken i armvecket släppte jag Hatta som strax spikade en ensam rapphöna. Stånd, avance, skott och apport bevittnades av sambon och dottern som stod på första parkett. En härlig familjestund helt enkelt!

En grävlingjakt av misstag

Fick ett samtal på jobbet idag från jaktkompisarna hemma i Torestorp. Deras gamla hamiltontik hade drivit räv som hejsan, och drevet hade slutat vid ett gryt där jag skjutit såväl grävling som räv i fjol. Hemkommen vid halv-sex meddelade jag en måttligt imponerad sambo att jag skulle ta i tu med ”ärendet”. Gamla Mirra, som ju nyss blivit farmor, fick förtroendet eftersom klockan var mycket och jag befarade att vi skulle bli tvungna att göra nedslag om det drog ut på tiden. Vill helst inte gräva för unghundarna innan de sprängt ett dussin rävar eller så.  Vid grytet mötte även Tobias upp med spett, spadar och glatt humör. Vi hoppades ju givetvis på en rävsprängning, men grävutrustningen kom väl till pass när skallen och dunkningarna från underjorden inte flyttat på sig under 10 minuter, samtidigt som solen sänkt sig över grantopparna. Det var inte djupt, kanske 4 dm, men en stor flat sten bromsade min framfart med arméspaden. Till slut bröt jag i alla fall genom grytgången just bakom Mirra. Efter lite vidgande av hålet och blockad av reträttgången lyftes hon upp med ett stadigt svansgrepp. Kort därefter tittade inte en räv fram, utan en grävling av den större modellen. Min förvåning varade inte längre än att grytrevolvern lät sig höras och grävlingen kunde bärgas. Mirra var i vanlig ordning obekymrad över de ganska fula blessyrerna grävlingen åsamkat henne och luggade den intensivt. Mörker och terrier i behov av streptocillin gjorde att fortsatta övningar lades på is. Vi tar den räven med Banjo inom några veckor!

Dödsök med Chilli

En dags fågeljakt med mina elever i ruskväder fick en fin avslutning när jag kom hem från jobbet och fann en grann sextaggare på åkern mittemot huset. Efter en ansmygning lyckades jag komma i bra läge och skottreaktionen var det bekanta luftsprånget med efterföljande rusch, som kännetecknar ett lungskott. Perfekt tillfälle att ge Chilli lite rutin som eftersökshund! Hon tog an spåret och jobbade metodiskt de 50 metrarna in i skogen där bocken låg död. Ingen jätteprestation, men fin träning för en liten tysk jaktterrier. Fågeljakten då? Jo, den gick hyffsat. 8 fina fasantuppar och en rapphöna sköts i kulingvindar och monsunregn. det finns inget dåligt väder…