Monthly Archives: mars 2012

Vårträning och danmarkstripp

Uppdateringarna här på bloggen har väl inte kommit i horder de senaste veckorna. Tiden har inte riktigt räckt till, men flitigt vårtränande av fågelhundarna pågår konstant. Framsteg varvas med problem som stimulerar till fortsatt arbete. Det är ett snickeri helt enkelt. Framförallt har jag lagt mycket tid på Carmenzita och nyförvärvet Freja. Några rapphönspar kring gården är således flitigt rastade. T.o.m. lilla Ida (som ses på bilden) börjar nu vid 5 månaders ålder att förstå glädjen i att sträcka ut över fälten. Hittills är hon en mycket trevlig och lättsam bekantskap.

Dessutom tillbringades helgen i Danmark på danska pointerklubbens huvudprov. Epson startades i VK och Freja i UK. Premieringarna uteblev tyvärr för mig, men många övriga svenskar på plats hade stora framgångar – inte minst mina mentorer Sten Rönnerling med Fugledes Pius och Bertil Mårtensson med Top Point Axi. Båda tog första pris i ÅK. Bertil passade sen på att vinna den öppna klassens matchning och lyckades dessutom placera Axi som no. 2 i VK! För samtliga svenska resultat se www.pointerklubben.se

Utmärkelser till Gamekeeper’s Chill Out

I söndags avhölls tjtk’s årsmöte. Där förkunnades att Chilli erhåller K. Hildebrands VandringsprisTill årets bästa nystartande svenskfödda tik, max 2 år med 1:a på officiell utställning, samt Tyjas Vandringspris – Till yngsta tik eller hane som under året erhållit omdömet ”utmärkt” på skogsanlagsprov.  Det känns extra roligt att erhålla ovan nämnda vandringspriser, då de är instiftade för att främja premiering av unga hundar. Något som ligger helt i linje med vår avelsfilosofi. Årets tysk blev f.ö. Grekas Bina som gjort elitprov. Grattis säger vi på Gamekeeper’s!

Gamekeeper’s Chill Out är parad med Klapps Klapp-Fritzon

Igår körde jag ner till Bertil Håkansson i Bassholma. Det blev faktiskt två parningar mellan Chilli och ”Klappen” redan igår kväll, men aldrig hängning. Chilli fick därför stanna kvar och enligt MMS från Bertil i förmiddags hade det gått bättre idag. Klapps Klapp-Fritzon är en mycket stark och rejäl hane som används mest till vildsvinsjakt. Hans härstamning med välkände vildsvinshunden Tyjas Fritz som far och Gamekeeper’s AR Lämchen som mor anser jag mycket intressant. Nu håller vi tummarna för att ”det tagit sig”! Mer information finns under Valp-sidan.

Rävjaktsfinal i Börstig

Dagens jakt blev en heldagsövning i Börstig. Jaktvärd var Rolf och då antalet övriga passkyttar endast var tre kändes det mycket lovande. Sådana jakter, utan buller och bång brukar ju bli de mest effektiva. Resultatet blev också 3 skjutna rävar, varav 2 med Banjo. Dagen bjöd väl egentligen på allt som rävjakt med hundar kan erbjuda, inklusive ett vårväder med tofsvipor och lärkor över ängarna.

Banjos första slagarbete ledde i vanlig ordning till upptag och drev. Räven, en hane, buktade precis lagom stort för att erbjuda alla passkyttar rejäl spänning. Vid ett tillfälle var jag nära att få honom i pass, när han vadade över en liten å. Jag hörde plaskandet, såg räven smita upp vid strandbrinken, men hållet var för långt. Efter 2 timmars fint drev gick Mickel i gryt, från vilket den åkte ut efter rappt grytarbete av Christians foxterriertik Tira. Fem bössor på rad bakom grytet gjorde flyktförsöket kort!

Vid lunchtid fick vi besked om att ett grannlag kört in en räv i ett stengryt. Martin släppte på Viska som tyvärr inte lyckades få kontakt med räven i de mycket trånga gångarna. Vi bytte till rutinerade Tira som efter lite ålande lyckades komma åt räven. För att göra en lång och slitsam historia kort kan jag berätta att vi 3 timmar senare lyckades bärga hunden samt skjuten räv med hjälp av traktorgrävare. Ett vanskligt företag, då rasrisken var överhängande! Ändgången dit räven tagit sin tillflykt var helt enkelt så smal att varken den, eller hunden kunde komma ut.

Klockan var nu kvart i fyra, så vi for tillbaka till våra marker, där jag släppte Banjo, medans de andra gjorde upp eld och kokade korv. Banjo hittade strax ett slag och efter en halvtimmas väckande var ännu en räv på benen. Efter knappt tio minuters drev passerade räven mig på ett styvt hagelhåll. Den fick båda piporna, tecknade, men gick vidare. Banjo var hack i häl och en bit in i skogen blev det fullt ståndskall. Sin vana trogen avslutade Banjo det husse påbörjat och inga fångskott behövde lossas. Vilken avslutning på en fantastisk jaktsäsong!

Hesselhöj Estelle är parad med Drevjans Kurre

Idag och i tisdags parades Estelle med Kurre. Nu ser vi med spänning fram emot valpning kring den 10e maj. Mer information finner du under ”Valpar”. Kombinationen innebär linjeavel på Black Luckys Copiad, vilken måste anses som en av de starkaste nedärvarna av goda jaktliga kvalitéer inom pointerrasen under 2000-talet. Inte minst genom Kurres far Stenbitens Sugarcane Hannover. På bilden Bengt Zachrisson, Drevjans kennel, med Kurre.

En hund mindre – nya på G!

Artemis saknar tyvärr en tand i sitt permanenta bett. Då detta inte kan accepteras hos en hund tänkt för avel har hon fått flytta till ett jägarhem. Där kommer hon garanterat att få ett fint hundliv, men det känns alltid tråkigt att behöva sända iväg en hund man innerst inne tycker bra om! Nåväl, det är bara att blicka framåt; Chilli började löpa i lördags och Estelle är strax i höglöp. Uppdateringar kring detta kommer inom kort.

Agnarna från vetet…

Igår morse stod 54 förväntansfulla personer på en liten badplats i närheten av Värnamo. Några var jägare. De andra hade klätt ut sig till jägare. Rävjakt stod på menyn. Första såten resulterade i att 2 löskerävar sköts. Ingen hund fick upp. In med hundarna från deras sök – samling – korvgrillning – ny såt. I den andra såten sköts tidigt en räv efter 2 minuters drev av en vacker stövare från Bosnien. Tror det var en Posavski Gonic. Den såg i varje fall ut så. Först vid lunchtid kom min Banjo på ett slag. Efter en stund kom väckskallen och halvtimman senare var räven på benen och buktade fint. Vid 14-tiden hade räven skaffat sig ett avsevärt försprång gentemot stövaren, genom att springa på vägar och järnvägsräls. Banjo jobbade emellertid på envist och taktfast, även om det hördes på skallet att han låg långt efter. Det är nu de som klätt ut sig till jägare börjar tacka för sig. Över radion förmedlas ursäkter och undanflykter, och likt Agatha Christies ”tio små negerpojkar” försvinnner de. En efter en. Hem till TV-sport eller bittra fruar antar jag. Någon frågar t.o.m. över radion om jag inte skall koppla hunden! Jag svarar kort att jag jagar. En timma senare, vid klockan 15 har Banjo (som jag tidigare lovat över radion) tagit in försprånget på Mickel. Skallet går tidvis upp i falsett och drevet buktar snävt. Kompisen Christian och jag står på helspänn. Då drevet på kort tid gått samma bukt tre gånger väljer jag att gå rakt in i planteringen och ställa mig vid drevlöpan. -”Antingen skjuter jag den, eller så stöter jag loss den från buktområdet” tänker jag. ”Den kanske t.o.m. går i gryt, och då är den rökt”. Efter ett fåtal minuter hörs ett svagt prassel framför mig. Strax därefter skymtar jag lite ljusgul päls i en lucka, men hinner aldrig lyfta bössan. Banjo ligger inte ens en minut efter och när han drivit förbi går drevet en lite större sväng än tidigare. Detta blir 15:40 rävens öde när en av de få jägarna på jakten, Anders, sätter punkt för drevet med ett hagelskott. Banjo ruskar den gamla rävtiken, så det krasar och vi 4 (av 54!) som är kvar i skogen konstaterar att tålamod är en av jägarens främsta dygder.

Rävjaktstider

Lars, som är ägare till G’s Brigida (G’s Erko/Syrena-Oris vom Kleinem Fluss) var på rävklapp för en tid sedan och då sköts den bamseräv på drygt 9 kg!

Naturligtvis tog han hem den för att presentera för ungtiken (10½ månad). Instinktivt gjorde hon det som en bra tysk gör, dvs undersöker nyfiket och när den rör på sig med hjälp av husse, så blir det grepp direkt och den ska bara avlivas en gång till!

 

[slideshow]