Monthly Archives: mars 2014

Inventering av ö-fåglarna

Under klarblå himmel och över spegelblankt Kattegatt körde Gunnar oss med båten ut till Balgö imorse. Sten, Harry, Robert och undertecknad med fem pointrar och två vorstehhundar. Syftet var att inventera beståndet av de fasaner och rapphöns vi satte ut förra sommaren, samtidigt som unghundarna skulle få sig en ordentlig genomkörare.
Den svaga vinden och öns alla dofter gjorde det svårt för hundarna till en början, men allteftersom dagen fortskred tilltog brisen och hundarna jobbade fint. Vi kunde belåtet konstatera att den milda vintern varit skonsam mot fältfågeln. Om det blir gynnsamt väder under kläckningen borde det bli några vilda kullar av vardera art och med krafttag mot de kråkor och minkar som finns på ön skall kycklingarna förhoppningsvis klara sig. I så fall kan man gott säga att vi återetablerat fältfågeln på den ö som fram till 50-talet arrenderades av välbärgade skeppsredare m.fl. just för sin fältfågeljakt. Att övriga markhäckande fågelarter drar nytta av eliminerad rävstam och riktad jakt mot kråka och mink är en fin bonus.
Nedan är några bilder från dagen. Kika extra noga på den där ”Robbans” vorsteh Chess står för hönsen, vilka just lättat och ses till vänster om hunden i horisontlinjen. Lite kul att jag lyckades fånga dem med iPhonen!

20140331-213746.jpg

20140331-213754.jpg

20140331-213801.jpg

20140331-213810.jpg

20140331-213817.jpg

Lyngberga Nora går från klarhet till klarhet

För bara ett par veckor sedan stod hon kort för parhönsen, tjuvreste och gick efter. Om hon alls fattade stånd för dem… Jag valde att ignorera, istället för att devalvera stoppsignalen på de ofta ganska långa avstånden. Nu, med några lyckade situationer inom närmare håll den senaste tiden, tycks polletten trillat i rekordfart. Idag råkade jag trampa upp ett rapphönspar som låg i lä intill en gödselbrunn. De slog inte långt bort, varför Nora fick två chanser. Den första stötte hon, respekterade först, men var just på väg att sticka efter när jag förekom henne med ett ”stanna!”. In med henne i bilen och en kaffepaus senare gjorde vi ett nytt försök. Den nyslagna fågeln hade ju dessutom fått lugna ner sig, vilket brukar gynna hundens chanser att få till en vettig situation. I lite klurig vind som snurrade kastade Nora nära 180 grader och stod fast, reste bra i två etapper och när rapphönan tog till vingarna satte hon sig självmant och överöstes givetvis av beröm från husse.
Nedan är ett par bilder på min lilla favorit (kan inte hjälpa det, men jag är så förbaskat glad för den hunden) från senaste veckans träningstillfällen. De två översta är tagna av Claes Carnbring.
20140330-214537.jpg20140330-214544.jpg20140330-214554.jpg

20140330-214726.jpg

En arbetsdag för en vorsteh

Idag for jag med ett par elever på ett skyddsjaktuppdrag i Halland. Eleverna skötte bössorna väl och Carmenzita apporterade med bravur. Bl.a ett par vattenapporter i och över en å, samt ett par riktigt bra dirigerade apporter ett par hundra meter ut i medvind på ett fält. Dessutom hann hon med stånd och avance på and i en å under lunchrastning.

20140327-185214.jpg

20140327-185221.jpg

Övning ger färdighet

En träningsrunda efter jobbet resulterade i tre bra fågelarbeten av Nora, Maji och Taiga. Det är ju en av de fina sakerna med stående fågelhundar; man kan jaga dagsvis, eller gå ut halvannan timma när tillfälle ges. Det är ju jag som bestämmer när jakten börjar och slutar. Oavsett är det alltid lika magiskt att se dem fatta stånd och när både avance och respekt för fågel i luften sitter, som idag, kan man fara hem och ta kväll med belåtenhet.

20140326-223716.jpg

20140326-223724.jpg

20140326-223730.jpg

1AK för Gamekeeper’s Brioni, samt ett par lovande unghundar!

Idag visade Sten Rönnerling ännu en gång att gammal är äldst genom att föra Brioni, blott 22 månader gammal, till 1AK i Assens, Danmark. Stort grattis!
Hemma i Torestorp visade ”Brolles” syskon, Bronco, Biran och Taiga riktigt bra sök under dagens träningspass. Bronco flyttade f.ö på prov idag till ett gediget jägarhem i Värmland.
Med idag var även Leif med Gamekeepersvorstehn Essan, samt Mark med sin unga pointer, G’s Faust, från Stellas sista kull. Jag kan belåtet konstatera att det är två mycket lovande unghundar förda av ambitiösa och duktiga ägare. Skall bli spännande att se dem på jakt och kanske t.o.m prov i höst!

20140323-210828.jpg

20140323-210835.jpg

Stövarparning

Under ett par dagars tid har Jägarhults Banjo haft besök av Biabys Speela. Efter tre parningar med bra hängningar hoppas vi på en lovande finskstövarkull på Speelas Kennel, ägare Henes Cehajic, i slutet av maj!
Speela är både jakt- och utställningschampion och har lämnat avkommor som tagit förstapris på jaktprov med ett par olika hanhundar tidigare. Speela driver både hare och räv, har en gedigen jaktlig härstamning och är ur linjer med god HD-status. Dessutom kan jag intyga att hon har en mycket trevlig och stabil mentalitet.
Intresserade valpspekulanter kan höra av sig till Henes på 070-298 42 09.

20140323-104420.jpg

Bra vårträning i ruskväder

Regn och blåst till trots, blev det en trevlig och händelserik tränings- och inventeringsrunda på Rådde idag. Anders Landin kom på besök och med sig hade han de duktiga strävhårstikarna Jana och Queen, samt den rejält gående pointertiken Hulda. Själv varvade jag släppen mellan Nora, Maji och tidigare nämnda Taiga. Med det hundbatteriet undersökte vi stora delar av marken och kunde glädjande nog konstatera åtta rapphönspar och en fasanhöna. Att vi inte hittade fler fasaner var inte så konstigt med tanke på vädret och jag hörde ett par tuppar gala inne från skogen. Den milda vintern har bevisligen varit skonsam mot fältfågeln och med hjälp av predatorjakt, markviltremsor och en smula tur med vädret bör det bli några vilda kullar till kommande säsong. I höstas hade vi t.ex två vilda rapphönskullar och vi fann inte fler än två par i fjol våras. Dessutom finns det säkert några extra par utöver de vi fann idag. Känns fantastiskt roligt att etablerat en vildföryngrande rapphönsstam på bara några år!
På bilden står Jana och Queen på stengärdet. Taiga sekunderar en smula förvånat; hon har kanske inte sett ett strävhår tidigare?!

20140319-211420.jpg

När man får till det – om att tycka om sina hundar

Idag var en sån där dag när allt blev rätt. Carina, Josefin och undertecknad tog en sväng i träningsmarken med unghundarna. Samtliga hittade fågel och skötte den perfekt. Så är det givetvis inte alltid, men när allt stämmer skall man passa på och ge sin hund den där extra stunden av samhörighet och beröm efter väl utfört arbete.
Det gäller ju jakthundar i allmänhet och fågelhundar i synnerhet att man är ett ”team” och ju bättre relationen är lagkamraterna emellan, desto säkrare blir resultatet. Lika väl som hunden skall ha full respekt för husse eller mattes ”NEJ”, skall den känna genuin glädje och trygghet inför beröm. Vissa hundar har lättare att ta till sig av de signaler man ger, men tydlighet från förarens sida är alltid av största vikt. Rannsakar jag mig själv och ser tillbaka på mer eller mindre lyckade ögonblick med mina hundar, framstår genuinitet, äkthet, från min sida som en grundförutsättning för framgångsrika jaktdagar.
Extra kul idag var att pointertiken Gamekeeper’s B-Taiga, som flyttat tillbaka från Danmark dit hon flyttade som valp, gick suveränt bra och hade ett komplett fågelarbete på en singelhöna. Vi får se om det håller i sig, men med ökat självförtroende hoppas jag hon skall bli en vettig jakthund. Det ser onekligen lovande ut!
På bilderna uppifrån; Taiga, Nora och Maji i stånd, Carina med Lyngberga Nicke, Josefin med Lyngberga Ninja.

20140316-194938.jpg

20140316-194950.jpg

20140316-194957.jpg

20140316-195007.jpg

20140316-195014.jpg

Säsongsavslutning!

Så var ännu en rävjaktsäsong till ända. Injagning av Foxy har bjudit på både glädje och frustration – precis som det skall vara med en frisk unghund! Timmarna i skogen med henne tog emellertid många jaktdagar för Banjo i anspråk. Han var inte loss så många gånger före nyår. Därefter har han visat att gammal är äldst och när Tobias idag sköt Banjos tjugonde räv för säsongen räknar han sammanlagt 125 fällda rävar till dags dato. Han är sju år gammal.
Det här med att räkna hur många rävar som skjuts för ens hund är ju mest en kul grej. Jag får ibland frågor om hur jag räknar, t.ex om det bara är drevrävar. Svaret är att jag räknar de rävar som skjutits tack vare Banjo. Om de är på drev, eller drivits i gryt där han stannat och haft ståndskall spelar ingen roll för mig, då Banjos prestation är lika mycket värd i båda fallen. Det är ju slagarbetet, förmågan att ta upp, som är det viktigaste för en rävhund. Eftersom Banjo driver tills räven är skjuten, eller gått i gryt, är ju drevtiden helt och håller beroende på räven. Detta gäller i alla fall för Banjo, då jag ärligt talat inte kan se något mönster beträffande rävens vilja att gå i gryt kontra hundens uppträdande. Banjo har kört rävar i gryt tämligen omgående trots långa slagarbeten med väckning. Likafullt har han haft drev som varat 8-9 timmar trots att han tagit upp med påstick utan nämnvärt slagarbete före.
Således är det upptag som leder till skjuten räv som är intressant för mig. Räven skall alltså vara skjuten och bärgad, inte bara grytad, för att den skall räknas. Snobb- och hundsportarfasoner som att ”det är bara drevrävar som räknas” får andra hålla på med. Själv jagar jag och anser att en komplett rävjägare måste ha både stövare och grythund.
Med detta sagt måste jag ändå tillstå att jag personligen håller det som större jaktlig prestation att skjuta en drevräv, än en i gryt. För jägaren! Hunden rår ju inte för att husse inte kan stå still på pass… F.ö. är knappt 2/3-delar av Banjos rävar skjutna på drev.
Idag var det alltså sista dagen för säsongen. Vädret, med regnig natt, hård vind och solig varm dag bjöd tydligen på svårigheter beträffande slag. Banjo gjorde trots det ett långt och ihärdigt arbete på ett gammalt slag. Detta belönades med upptag efter någon timma. Drevet buktade riktigt snävt, men när rävtiken valde att passera i närheten av Tobias, avslutades som sagt jakten med ett välriktat hagelskott. Att det dessutom var grytjagande Tobias första drevräv var extra roligt! Belåten husse och dito stövare tar nu paus och återkommer till rävskogen i augusti.

20140315-191740.jpg

Första räven för Foxy!

Foxy har uppvisat ett enormt överskott av jaktlust hela säsongen. Hon har drivit räv riktigt bra, men klövviltjakterna har i ärlighetens namn varit ganska många, vilket tärt på röstresurser och byggt kondition hos husse. De gånger hon drivit räv har de varit ”stolpe ut” och ingenting har skjutits för henne. Tills idag!
De senaste veckorna har hon visat en ökad jaktlig mognad. Hon har inte rört klövvilt på en månad och drevsättet har blivit noggrannare. Hon har faktiskt drivit hare med bravur och trots att det är räv jag vill jaga med henne har jag låtit henne hållas. Idag kunde jag belåtet konstatera att hennes sedvanliga rejäla sökrunda övergick i ett målmedvetet slagarbete. Detta fortgick i en halvtimma och sträckte 1,5 km bort fågelvägen. När upptaget övergick i drev matade hon på med ett härligt skall och efter en timma var jag säker på att det var räv, beroende på buktområde och drevsätt. Jag gick rakt in i en plantering intill en bäck där det passerat ett par gånger. En halvtimma senare passerade drevet mig utom synhåll, endast 10 meter bort. ”F-n!” tänkte jag, men just som jag väntade mig att det skulle bära av ifrån mig, kom räven trippande ett par meter bort. Sauer & Sohnen lyftes till kinden just som Mickel passerade en gran och när han kikade fram på andra sidan, blott fyra meter bort, ändade en laddning treor hans liv. Foxy var hack i häl och undersökte nyfiket och en smula förvånat sin första drevräv.
På väg hem mötte jag familjen och Tove sprang mig till mötes för att beskåda räven och hålla Foxy på hemvägen. Säsongen kunde inte fått en bättre avslutning!

20140314-135525.jpg

20140314-135532.jpg