Monthly Archives: augusti 2014

Vorstehträff

Ikväll fick vi besök av tre valpköpare från fjolårets vorstehkull (Gamekeeper’s E-kull). Träningsråd i allmänhet och fokus på eftersöksgrenarna i synnerhet stod på programmet. Att se vackra och lovande unghundar med ambitiösa och intresserade förare är verkligt härligt för en uppfödare! Efter lite finslipning av detaljerna hoppas vi på jaktprovstart senare i höst.
Från vänster; Leif med Essa och min egen Ebba, Björn med Effi, samt Thomas med Ess. Samtliga har redan visat prov på stabil mentalitet, rejäl gålust och bra fågelbehandling. Dessutom verkar de besitta bra rovviltskärpa och goda allroundegenskaper; för Essa har det t.ex skjutits flera grävlingar på ståndskall de senaste veckorna!

20140819-002623.jpg

Premiärsläpp på Balgö

För de lyckligt lottade av oss, som är förståndiga nog att äga en stående fågelhund, innebär den 16e augusti inte bara bock- och duvpremiär. Det är också startskottet på fältträningen inför stundande jaktsäsong.
Under sommaren har det enligt uppgift setts både fasan- och rapphönskullar på Balgö; glädjande med tanke på att fjolårets utsättning var första steget i en förhoppningsfull plan att återintroducera fältfågel på de marker som redan i början på 1900-talet arrenderades av fågelhundsentusiaster. Då var det settermannen Gösta Dahlman som gjorde båtfärden från Balgö brygga. Igår gjorde Carina Uhlén och jag, tillsammans med fyra pointrar och en vorsteh, detsamma ut till den vackra ön för inventering.
Sval temperatur, växlande molnighet och ett blåsigt Kattegatt som inramning visade sig skapa goda vittringsförhållanden för hundarna. Vi gick över ungefär hälften av ön och fann flera fasankullar och tiotalet rapphöns. Tyvärr ingen rapphönskull, men där kan mycket väl vara någon vi missat.
Jag hade med Epson, Nora och nyförvärvet Michrima Edison, en korthårig vorsteh jag hade förmånen att se på jakt i fjällen i fjol. Redan då var han en naturbegåvning av stora mått, så när ägaren frågade om jag ville ta över honom för ett par veckor sedan var valet inte svårt!
Det blev en rejäl genomkörare för dem alla tre, samt Carinas pointrar Jina och Nicke (kullbror till Nora). Alla hundarna gick rejält och uthålligt; det blir nästan mer som att jaga i fjällen, än på fält i den stora och varierade terrängen. Hundarna måste gå ganska stort, behärska såväl med- som motvindssök och kombinera reviering med biotopsök för att vara effektiva. Till en början stod pointrarna för de prydligaste fågelarbetena. Edison visade förvisso direkt att han är en viltfinnare av rang, men tjuvresning och eftergångar vittnade om den friskhet man vill ha (men för den sakens skull inte se) hos en unghund. Undan för undan bättrade dessa små skönhetsfel till sig under dagen och när han spikade en fasan på väg mot båten för hemfärd, reste denna precist och respekterade prompt, tog jag mig gott om tid till kel och ömma ord innan vi gick vidare.
Att se en fågelhund (oavsett ras) i full fart stelna till i steget och fatta stånd är en skönhetsupplevelse, som skapar en lyckokänsla, vilken helt säkert ligger nedärvd i den jagande människans väsen. På bilderna ses Epson, Nora och Edison göra det de är ämnade för!

20140817-092110.jpg

20140817-092204.jpg

20140817-092211.jpg

20140817-092219.jpg

20140817-092226.jpg

Säsongstart!

Egentligen tar ju jaktsäsongen aldrig riktigt slut. Icke desto mindre är den 16e augusti för alltid associerad med en premiärkänsla för undertecknad. Att man sedan tacklat av sedan man var tonåring, vilket resulterade i ammunitionsletande i natt, försovning i morse och blödigt tvekande innan skottet gick ikväll må väl vara hänt?!
Nu stundar en vecka med arbete, duv- och kanske andjakt, premiärsläpp med stövarna och finslipning av fågelhundarna innan det bär av norrut till videsnår och vita vingspeglar. Så här skall livet vara när det är som sämst!

20140817-004445.jpg

Grävling för Banjo – en liten bit av viltvården

Med en rutinerad och väldresserad stövare av rätta virket går det som sagt alldeles utmärkt att jaga grävling. Nattjakterna på Grimbart ger bra motion inför stundande säsong och resultatet blir dessutom en bra viltvårdsinsats. Predatorkontroll är endast verkligt effektiv om den bedrivs varaktigt och långsiktigt över stora arealer. Dessutom är det viktigt att rikta jakttrycket ”jämnt” mot samtliga arter av predatorer. Då blir resultatet starkare stammar av matnyttigt småvilt och friskare stammar av kvarvarande predatorer! Ett glädjande bevis på detta är t.ex en rapport jag fick idag om flera rågetter med trippelkid på en av jaktmarkerna.
På bilden Banjo med gårdagens jaktresultat.

20140814-221850.jpg

Grävlingjakt

De senaste åren har grävlingjakterna varit alltför fåtaliga för min del. Framförallt då jag inte haft någon terrier med ett för jaktformen vettigt arbetssätt. Hög skärpa och kompromisslöst anfallssätt är knappast egenskaper som gör en grythund lämplig som grävlinghund. Däremot är jag av den fasta övertygelsen att sådana hundar behövs vid såväl vissa situationer under rävjakt, som i aveln, men det är en annan historia…

Ella med hennes första grävling

Ella med hennes första grävling

Hursomhelst verkar det för närvarande som att jag har minst en lämplig grävlinghund i Hivlingen’s Quilla, eller Ella som jag kallar henne. Skärpan är det inget fel på, men hon arbetar på ett sätt som bevisligen resulterar i färre skador än t.ex. Chilli när det gäller grävling. Således bar det i eftermiddags ut på en liten grytrunda, vilken gav en grävling efter resolut arbete av Ella, som ju åldern till trots är mycket orutinerad på grytjakt. Jag var därför ganska belåten när hon lyckades forcera den förklyftning grävlingen orsakat och ånyo fick god kontakt med Grimbart. Denne låg nu i en blindgång och Ella gav den ingen chans att åter gräva in sig. Husse tog några tag med spaden och Weihrauch-revolvern ändade jakten.

Ella med dagens grävling

Ella med dagens grävling

En alltmer aktuell jaktform på grävling är förresten stövarjakt. Detta fenomen har stundtals mött hårdnackad kritik från de mer ortodoxa falangerna av stövarägarleden. Raljerande och nervärderande omdömen om stövare som jagar grävling hörs ibland och somliga låter påskina att ”de som inte duger till något annat, åtminstone kan skälla på en grävling”. Inget kan vara mer felaktigt! Banjo t.ex. har ju en inte helt oansenlig mängd rävar på sin lista. Han är oerhört effektiv på både slagarbete och drev, men besitter även en egenskap som inte är helt oväsentlig för en rävstövare, nämligen skärpa. Att glatt ta sig an såväl räv och lo, som grävling och övriga mårddjur är en viktig egenskap hos en stövare, så som jag vill ha den. Och att skälla ståndskall på grävling någon gång då och då ger stövaren värdefull erfarenhet inför möten med övrigt rovvilt. Nedan är ett litet filmklipp från förra säsongen där Banjo har ståndskall på en grävling i en liten vägtrumma. Efter skottet ger han den en rejäl omruskning.

Stenbitens Epson – SE UCh

Idag avhöll Ölands Fågelhundsklubb sin årliga utställning i Eriksöre. Ett trevligt evenemang där Nils-Erik ”Ölandsnisse” Nilsson dömde i värmen. Totalt var det 13 pointrar till start. Stenbitens Epson tilldelades Excellent med Cert i jaktklass och blev dessutom BIM. Därmed tituleras han nu Svensk Utställningschampion, en titel som förpliktigar för en pointer då den förutom utställningsmeriterna måste erhållit ett förstapris i öppenklass på jaktprov.
Vidare ställdes tre avkommor efter ovan nämnda Epson, undan Carina Uhléns tik Lyngberga Carro ut idag; Lyngberga Nicke fick Very Good i Ukl, Lyngberga Ninja Excellent med CK i Ukl och min Lyngberga Nora Excellent med CK och reserv-Cert i jaktklass.
Slutligen ställde jag ut de två ungtikarna Gamekeeper’s Fantasi och Fröken Finemang. De båda fick hygglig kritik, men tilldelades ”bara” Good, p.g.a deras lilla format. Får hoppas de håller bättre format i marken!
På bilden från vänster; jag med Epson och Nora, Josefin Hållbuss med Ninja och Carina Uhlén med Nicke.

20140803-151347.jpg

Eftersöksgrenar med Vorstehhundarna

Ikväll anordnade Sten Rönnerling särskilt prov i spår och vatten på Hejdeholm. I trevligt umgänge med övriga provdeltagare och med Arne Johansson som domare startade jag Gamekeeper’s Ebba i Ukl och Stenbitens A Carmenzita i Ökl och Ekl. Resultatet blev full pott, 10-10, i samtliga klasser och moment! Detta innebär att Zita, med sin fält-7a från i våras, erhåller ett förstapris med 166 egenskapspoäng i Ökl.
Extra trevligt var att ha familjen med. Ungarna var riktigt engagerade och hjälpte stolt till med hembärandet av ett av apportobjekten. Tack till samtliga inblandade för trevligt prov, och grattis till övriga startande till fina prestationer!

20140801-222641.jpg

20140801-222657.jpg