Monthly Archives: september 2014

Fantasi!

I förra veckan var det den unga pointertiken Gamekeeper’s Fröken Finemang som hade ett minnesvärt släpp i träningsmarken. Idag var det kullsystern Fantasis tur. Fart och stil har hon besuttit i övermått redan tidigare, men reviering och därtill hörande jaktlig medvetenhet har jag inte upplevt varit riktigt mogna. I helgen och under dagens släpp verkar det till min stora glädje som att bitarna börjar falla på plats och vad som varit en fröjd för ögat börjar nu även resultera i jaktlig effektivitet!

Gamekeeper's Fantasi spikar nyslagna rapphöns

Gamekeeper’s Fantasi spikar nyslagna rapphöns

På rapphönsjakt i Västmanland

Helgen tillbringades hos Claes Carnbring med rapphönsjakt på agendan. Stora fina marker med många rejäla rapphönskullar, vildfödda, eller utsatta i somras som familjegrupper, bjöd på en krävande uppgift för både jägare och hund. Jag kan bara konstatera att rapphönsjakt på den här sortens fåglar är så oändligt mycket svårare än t.ex. ripjakten. Och däri ligger också dess tjusning! Att få mäta hundarna mot sådana varska kullar över två långa jaktdagar, samt att få se Claes och Andreas Nyquists duktiga pointrar och vorstehhundar, var otroligt givande. Att jaga tillsammans med andra, och inte bara se deras hundar på jaktprov, ger ovärderliga möjligheter till kunskap om både ens egna och andras hundar och deras verkliga förtjänster. Att det sedan ”kokade” av fasaner i diken, gräsmarker och vassar var förvisso en trevlig bonus som gav unghundarna några extra chanser på fågel utan fällning. Inte utan att man vill komma igen efter den första oktober!

Edison, apport!

På besök hos en jaktintresserad skogsägare yppade sig möjligheten att skjuta ett par änder på uppflog. En utmärkt chans till några apporter för Edison! Att ta vara på sådana små tillfällen till jakt gör varje dag till en potentiell jaktdag och vässar förmågan hos både hund och husse.

20140926-194228.jpg

Fröken Finemang!

Vissa dagar i ett hundliv består i minnet lite mer framträdande än andra. Idag, eller snarare i eftermiddags, gjorde den lilla, till kroppsformatet oansenliga pointertiken Gamekeeper’s Fröken Finemang husse minnesvärt belåten. Under några släpp tillsammans med kullbrodern Fakir hos Birger uppvisade hon en fart, reviering, sök och effektivitet som jag fortfarande tänker på med ett leende på läpparna! Tre stånd för rapphöns, varav de två sista med avance och hygglig respekt blev övningens belöning för den lilla tiken, namngiven efter en av min dotter Toves favoritkaraktärer ”Madicken”, vilken har just Fröken Finemang som smeknamn av sin far.

20140925-212253.jpg

20140925-212300.jpg

Kvälls- och morgonsläpp med Banjo och Foxy

Om kvällarna i veckan har Foxy fått lite släpptid, vilket resulterat i bra rävdrev som tyvärr inte bjudit skottchans före mörkrets inbrott. Imorse innan jobbet blev det så Banjos tur att visa om fjolårets fina form satt i. Han har förvisso varit utlånad till kusin Erik för träningsläger i Norrland, men jag har ännu inte hunnit stryka kopplet av min gamle gosse. Två timmars släpp resulterade i två upptag och efterföljande grytningar av räv. Den första sprängdes förtjänstfullt av tjtn Gamekeepers Opal Springs, men räven klarade sig tack vare sällsynt tät vegetation vid grytet. Den andra kröp in i ett fint litet gryt på grannmarken, men då grannen har en ungstövare, fick tyvärr räv nr. 2 aldrig stifta bekantskap med en terrier… Inte idag iallafall…

20140924-164719.jpg

20140924-164725.jpg

Rapphönsjakt!

Det är tur att dygnets ljusa timmar fortfarande är ganska många; tidig morgon, dubbel dag, är en devis att leva efter med mycket att göra på både jobb och jakt. September är en fantastisk jaktmånad och att jaga rapphöns i det vackra vädret på gyllengula stubbar och i betfält är en ynnest. Att jakterna dessutom skett i trevligt sällskap hos nestorn Sten Rönnerling i Skåne och tillsammans med före detta kollegor och elever på Rådde gård gör inte saken sämre. Dessutom har det blivit någon träningsrunda med unghundarna på Birger Knutssons trevliga marker. Höjdpunkterna rent jaktligt har varit många, men att fälla Noras första rapphöns, samt allt mer behärskade fågelsituationer av ungtiken G’s Fröken Finemang sticker ut som höjdpunkter. Som grädde på moset har vi dessutom hunnit med några försök på tjäder med Carmenzita och ett par fina drev på både hare och räv med ungstövaren Foxy. Ser med tillförsikt fram emot kommande höst och vinter med hela hundbatteriet!

Från ripvide till rapphönsstubb

Med hundar och husse i bra trim efter fjälljakten, är det bäst att inte spilla tid på onödig vila! I veckan har vi besökt Birger Knutssons trevliga marker och konstaterat att omställningen från fjäll till fält gått lätt för hundarna. Extra glädjande var att Nora, som haft en släng av skendräktighet och inte varit riktigt sig själv de senaste veckorna, är tillbaka i sitt rätt jag. Hårt gående med bibehållen följsamhet, och välrevierande med klockren fågelbehandling. Det är så jag vill se en pointer!

20140912-214541.jpg

20140912-214558.jpg

Fjällprovspremieringar för Nora och Donna

Svenska Pointerklubbens huvudprov i Pirttivuopio arrangerades i samarbete med ÖNFK. Det blev som väntat en trevlig tillställning och det var extra kul att träffa så många duktiga hundmänniskor och jägare som man i vanliga fall aldrig möter p.g.a. de många och långa mil som skiljer oss åt. Riporna i ”Pirttiriset” visade sig vara ganska svåra att hantera för de flesta hundarna under jaktprovets två första dagar. På söndagen, efter en fin Guldpokalfinal, höll ÖNFK sitt blandparti som dömdes av Johan Backlund. Där lyckades både Nora och Donna prestera fågelarbeten, vilka renderade i en 2UKL för Nora och en 2ÖKL för Donna. Även om jag givetvis trodde och siktade på en högre prisvalör för de båda, är jag belåten med att de har gått till pris på både fjäll och fält. Att både Nora och Donna dessutom tagit pris på två av tre provstarter förtjänar också att nämnas.

Donna 2ÖKL, nöjd husse, Nora 2UKL

Donna 2ÖKL, nöjd husse, Nora 2UKL

Tjäder och ripa i Kirunafjällen

Den 3/9: Igår kom Frida med flyget till Kiruna. Jag hade fått tips från fjälljaktslegendaren B-O Johansson på ett markavsnitt som var jaktbart från vägen. Redan igår hade ett par timmars jakt resulterat i ”full bag” på tjäder för Carmezita. Idag var alltså första dagen med frun som sällskap på fjället efter halvannan vecka som orakad och burdus ”vagabond”. Kanske var på tiden att bli en smula mer civiliserad?

Med oss hade vi vorstehhundarna Zita och Edison, samt två ungpointrar Fröken Finemang och Fantasi. De senare mest för att slipa på fågelarbetena inför kommande guldpokalkval. Vi gick till en jokk, vid vilken Zita fann ett par ripor. Knall och fall, så var första fågeln i säcken. När vi följt jokken uppströms ett par kilometer öppnade sig en större myrmark. Jag lät Edison söka ut och hundratalet meter framför oss tar han stånd. På avanceorder följer han intensivt en löpa och jag anar vilka fötter som finns i dess ände. Jag följer hunden i rask takt över jokken och nedåt i drygt hundra meter. Där stelnar han till och efter ett rappt ”ja!” reser han en tjädertuppkyckling som faller till marken i skottet. I smällen lättar emellertid ytterligare tiotalet tjädrar runt omkring oss, dock utan att presentera skottchans. Edison gör en förtjänstfull apport av den fällda fågeln, vilken löpt undan ett stycke. Jag går tillbaks till Frida som står med de andra hundarna ute på myren. ”Jag såg åtminstone tre tjädrar slå”, säger hon och pekar mot ett område med tät undervegetation och björkar. Jag byter hund till Zita. De tre övriga binds upp vid en lite björk och Frida följer med fram mot området där vi vet att fågeln finns. Zita står strax för en löpa och efter en lång avance reser hon en hönkyckling som jag fäller. Efter apporten står hon igen, men denna gången går löpan iväg längs med jokken och tillslut är hon ikapp tuppen som nästan har svår att komma upp genom det täta riset. Urtidsfågeln försvinner mellan björkstammarna, förstaskottet tar i en stam, men i en lucka exponerar den sig för ett ögonblick och andraskottet fäller fågeln. Frida har sprungit med mig och är liksom jag helt uppslukad av jaktens spänning. ”Baglimit” var därmed uppnådd för tjäder, men ytterligare några av de granna fåglarna blev till exklusiva träningsobjekt för Fröken och Fanta, som skötte dessa med ungdomlig entusiasm, om än inte helt skolboksenligt. Nåväl, de blir inga jakthundar i soffan!

Vi fortsatte upp längs jokken och halvvägs mot trädgränsen spikade Zita en fin ripkull. Jag fällde ett par stycken, varefter vi vände mot tältet med angenäm tyngd i ryggsäcken.

Med fru och hundar på fjället.

Med fru och hundar på fjället.