Monthly Archives: februari 2015

Bra helg med Foxy, Banjo och Diana

Rävjakterna avlöser varandra såhär års. Igår jagade jag i Fritsla hos min synnerligen jaktintresserade chef Thomas. Banjo hade helt enkelt en dålig dag och presterade praktiskt taget inget av värde. Ovanligt när det gäller den hunden, men de är inga maskiner, våra kära stövare! Lyckligtvis trädde Foxy in och levererade en drevräv till Per-Erik, som fällde den efter en serenad från drillingen. Att upptaget på den räven föregicks av ett långt slagarbete, samt att Foxy redde ut en svårare tappt när räven sprungit över en frusen sjö känns extra hoppingivande för framtiden!

Per-Erik klappar om Foxy efter förstklassigt arbete

Per-Erik klappar om Foxy efter förstklassigt arbete

Dagens jakt försiggick på de marker där jag började min jaktliga bana, åtminstone med riktiga bössor, för 20 år sedan. Att jaga med Martin, Rolf, Lasse, Egon, Andreas m.fl. är alltid roligt och Döve by utanför Börstig är härligt att återse! När Banjo dessutom tog igen gårdagens formsvacka och drev en trångt buktande räv omkring mitt pass fanns inget annat att önska! Tyvärr valde räven att gå i gryt innan jag fick den i håll, varför Diana plockades ut ur bilen. Efter ett kortare arbete av henne kom räven i mycket hög fart, vilken ökade ännu mer efter fyra praktbommar från Martin och mig. Vi såg förvånat på varandra; ”Hur i hel**te kunde vi bomma den?!”. Sedan tittade vi efter den flyende räven som mötte Martins schillertik Isa blott 40 meter från grytet. Man kan lugnt säga att det blev ett rejält påstick, varefter räven gick i pass och blev skjuten efter 10 minuter.

Banjo och Diana ruskar dagens räv. Martin med schillern Isa, som slutligen drev den i pass, ser på.

Banjo och Diana ruskar dagens räv. Martin med schillern Isa, som slutligen drev den i pass, ser på.

Två rävar med Banjo och Diana

På jakt hos gode vännen Johan Olofsson i Halland idag gjorde Banjo, i vanlig ordning, det han skulle. Två bra slagarbeten resulterade i två upptag. Båda rävarna sträckte iväg och gick i gryt, varför husse och Gamekeeper’s Diana kom till undsättning. En av rävarna hade krupit in i en vägtrumma, vilken var knappt 50 meter lång! Således placerade sig Johan vid den ena änden, varefter jag släppte Diana i den andra. Efter en halvminuts skallande kom räven som fälldes av Johan.

Därefter tog vi oss in till det gryt där Banjos första drev hade stannat. Detta var ganska djupt, beläget i en tät bokföryngring med tre ingångar. Diana jobbade i 20 minuter på ett utmärkt sätt. Sen kom räven som en kanonkula ur den grytöppning jag bevakade, bara för att göra en kullerbytta i skottet från Browningen. Det blev Banjos 139e och 140e räv, tillika Dianas 6e och 7e. Denna veckan har hon sprängt fyra rävar, vilket visserligen renderat i några mindre ärr, men absolut inte värre än att hon kunnat jaga nästa dag. Hennes bevisligen vettiga anfallssätt kombinerat med brinnande jaktlust, hygglig skärpa och god rörlighet gör henne till den hittills bästa rävsprängare jag ägt (av ett dussin tjt’s, fem foxterriers och en borderterrier)!

En bra stövare och duktig terrier är oumbärliga!

En bra stövare och duktig terrier är oumbärliga!

Banjo skäller i vägtrumman där drevräven kröp in.

Banjo skäller i vägtrumman där drevräven kröp in.

Diana kommer ut ur den 50 meter långa trumman. Johan har satt punkt för jakten!

Diana kommer ut ur den 50 meter långa trumman. Johan har satt punkt för jakten!

Dianas andra gryträv för dagen. Skjuten av husse efter ett perfekt sprängararbete!

Dianas andra gryträv för dagen. Skjuten av husse efter ett perfekt sprängararbete!

Räv nr. 4 för Foxy – med hjälp av Ragge

Den årliga jakten med Bengt Stadig och co. i Skephult var som vanligt en munter tillställning. Det skarpa föret till trots reste både Banjo och Foxy räv efter slagarbeten. Foxys räv gick i gryt efter en kvart och hon stannade på platsen i några minuter. Banjos räv gick in i löporna från dotterns drev, varför han hamnade på efterkälken. Således kopplades Banjo och Foxy släpptes på en observerad löskeräv (möjligen Banjos drevräv).
Medans hon arbetade på det knappt timsgamla slaget efter den, fick TJT’n Häxjaktens GA Ragge chansen på den grytade räven. Ett klockrent sprängararbete med hög skärpa och rörlighet fick räven att lämna grytet tämligen kvickt. Christian och jag stod för skyttet, vilket naturligtvis resulterade i att Tobias än en gång kunde klappa om sin lille kanon vid en fälld gryträv.
Under tiden hade Foxy tagit upp, men drevet sträckte iväg tre kilometer där räven kröp in i en oländig klippbrant. Hatten av för den och nya tag imorgon!

IMG_0977

Två drevrävar för Foxy!

Hittills har säsongen för Foxy präglats av otur och ”stolpe ut”. Hon har förvisso lugnat sig betydligt med rådjursdreven och är praktiskt taget RR, även om ett och annat återfall på ett par minuter kan förekomma. Hon har inte drivit hare sedan i höstas, trots att jag inte ansträngt mig för att dämpa hennes intresse för detta villebråd. Istället tycks det mig att hennes passion för att driva räv har vuxit sig allt starkare och man hör tydligt en annan klang i skallet när Den Röde är framför henne. De många, och ibland långa, fina dreven har emellertid inte krönts med ett skott. Förrän idag.

Jakten försiggick med Roland Nilsson och co. i Dalstorp. På hårt skarföre tog Foxy upp på ett timsgammalt slag. Ingen märkvärdig prestation i sig, och efter blott fem minuter gick den lilla rävtiken i pass hos Anders som satte punkt. Att för en gångs skull få berömma Foxy vid en fälld räv kändes mycket bra, och när Christian meddelade att han sett ännu en räv i anslutning till drevet yppades ju en fin möjlighet att bekräfta det positiva i hennes bravad. Således släppte jag henne på det slaget och tio minuter senare ljöd åter drevskallet. Den här gången buktade räven snävt i en dryg halvtimma innan den slutligen gick i pass hos just Christian som inte gjorde några misstag med bössan. Därmed beslutade jag att låta Foxy smälta sina upplevelser och ladda inför kommande jaktdagar. Man skall sluta på topp!

Banjo släpptes alltså vid lunchtid, fann ett slag och efter en halvtimmas väckning var räven uppe. Det hårda föret kombinerat med en synnerligen springglad räv blev en riktig utmaning för min gamle gosse. Tyvärr gick den räven aldrig riktigt i pass. Många passkyttar såg den och t.o.m. jag fick en skymt av den när jag väntade i det falnande ljuset vid halv-sextiden. Dock exponerade den sig aldrig för skottchans och mörkret tvingade oss sedan att koppla Banjo och lyfta på hatten åt räven. Dagen var ju trots detta mycket lyckad och jag ser fram emot en ketchup-effekt för Foxys del!

Ibland är Diana nådig; två drevrävar på en timma!

Ibland är Diana nådig; två drevrävar på en timma!

Drevräv nummer två gick i pass hos Christian Karlsson

Drevräv nummer två gick i pass hos Christian Karlsson

Anders sköt dagens första drevräv för Foxy

Anders sköt dagens första drevräv för Foxy

Rävjakt med jakteleverna i Svenljunga

En förfrågan från min efterträdare som jaktlärare på naturbruksgymnasiet i Svenljunga, Daniel Söderberg, om rävjakt kunde jag givetvis inte neka till. I gryningsljuset mötte jag således upp med Daniel och eleverna från jakttvåan.
Det var mycket dåligt med brukbara nattslag imorse, men Banjo lyckades trots det få tag på en räv, vilken gick raka vägen till ett gryt i en tät plantering. Eleven Jennifer, Daniel och undertecknad intog pass vid grytets fyra ingångar och jag strök kopplet av en ivrig Diana. Hon stack kvickt ner i en av gångarna, ett par skall hördes och sen kom räven i full fart! Efter en dubbelsmäll från Browningen gjorde den en kullerbytta i snön och Diana kom strax efter och ruskade om den. Att bära ut en skjuten vinterräv ur snötyngd skog är att leva i en Liljefors-målning!

IMG_0827

Rävjakt ända in i kaklet!

När jag ringde en ovanligt morgontrött Christian Karlsson i morse deklarerade jag att dagens resultatmål var tre rävar på paraden. Vi skulle jaga tillsammans med Johan och Carl-Fredrik på Myckhults fina marker i Halland med Banjo och Foxy.

Banjo ruskar om den fallna räven efter tre och en halv timmas drev.

Banjo ruskar om den fallna räven efter tre och en halv timmas drev.

Banjo började givetvis väcka strax efter det att Christian släppt honom. Jag släppte Foxy i ett annat markavsnitt. Efter kanske en halvtimmas väckande var Banjos räv på benen och drevet buktade stort, men regelbundet längs med en ås. Samtliga av mina tre jaktkamrater fick se räven på drevet, men ingen av dem fick den i skotthåll. Foxys första timmar i marken spenderade hon kring ett större gryt med det kärnfulla namnet ”sockertoppen”, dock utan upptag. När Banjo drivit i tre timmar kopplade jag henne därmed, och tog mig till ett pass vid den punkt där Banjo börjat väcka på slaget. En knapp halvtimma senare kom räven, en tik, i lätt och obekymrad galopp snett emot mig. I den glesa gallringsskogen var det bara att släppa in henne i säkert håll och när hon passerade bakom en lite grövre granstam lyfte jag bössan till axeln. I nästa lucka mellan stammarna lät jag skottet gå och hon föll död ner i smällen. Banjo drev fram och belönades med några minuters ruskning av räven.

Två trötta jaktkamrater med dagens andra räv.

Två trötta jaktkamrater med dagens andra räv.

Därefter släppte vi på nytt. Foxy gick troligtvis på ett gammalt slag och ändade med att trassla kring ett annat känt gryt vid en sjöstrand. Banjo tog upp ännu en räv, vilken efter en halvtimmas drev kröp in i det ovan nämnda ”sockertoppen”. Ännu en gång kopplades Foxy och när vi kom fram till Banjo, som stod och grävde i grytöppningen, fick Diana första försöket. Hon for ner i det stora grytkomplexet, men trots idogt arbete förmådde hon, kanske p.g.a. sin ringa rutin, inte få räven att flytta på sig. Grytpejlen visade att hon låg djupt, ca 9 meter ner, och efter en halvtimma valde jag att kalla henne till mig och koppla henne. Vi bytte därmed hund till Christians lilla bittra och synnerligen tvära Russel-tik vid namn Bea. Det tog 5 minuter, sen kom räven i god fart, vilken avtog abrupt i det ögonblick den fick en unison kanonad från trenne bössor. Klockan var nu halv fem och de flesta hade nog varit belåtna med två skjutna rävar på en dag. Dock var ju det uttalade målet minst tre för vår del, varför vi raskt begav oss till det gryt kring vilket Foxy uppehållit sig under sista släppet.

Christian och "Bea" med dagens tredje räv, skjuten i det sista ljuset.

Christian och ”Bea” med dagens tredje räv, skjuten i det sista ljuset.

Tack vare snön och grytets belägenhet i gles bokskog var det hyggligt ljus även vid klockan fem, då vi var på plats. Bea delade Foxys intresse för grytet och gled tyst ner i en av de fem ingångarna. En minut senare kom räven som skjuten ur en kanon från den nordligaste öppningen. Christian och jag gjorde gemensam sak av skjutandet och dagens tredje räv tumlade runt i snön och blev liggande. Därmed var vi ”i hamn” och med tre rävtikar mindre på marken ser det fortsatt ljust ut för övrigt småvilt. Dessutom blev dagen en fin start på februari och mars månaders rävjakter med stövare och terriers. det är en härlig tid nu!

Nöjda jägare och hundar med dagens resultat. Jag tror bestämt jaktvärden Carl-Fredrik, som står bakom kameran, var belåten han också...

Nöjda jägare och hundar med dagens resultat. Jag tror bestämt jaktvärden Carl-Fredrik, som står bakom kameran, var belåten han också…