Monthly Archives: november 2015

Klövviltjakter i Sörmland

Senaste veckorna har det blivit ett par jakter i trakterna kring Nyköping. Det vackra landskapet och täta klövviltstammarna gör jakten där med jaktterrierna till något alldeles extra. Diana har ju valpar och är därför inte tillgänglig för jakt ännu, men Gant, Chill Out och Quilla har verkligen fått bekänna färg. Det lustiga med den aktuella marken är den relativa avsaknaden av de för mig så bekanta täta planteringarna där framförallt vildsvin brukar trycka. Istället jagar man stundtals i vad som bäst kan beskrivas som gammal lågproducerande tallskog, eller äldre granskog. Att få chans att se mer än några decimeter framför sig gör att man får lite bättre överblick över hundarnas arbeten. Hög vilttäthet ställer förvisson inga höga krav på terriernas förmåga att finna vilt. I gengäld provas andra dygder, såsom dådkraft, återgång och drevsäkerhet.

Det är inte ofta jag haft terriers som gått i gryt under drevjakt. Härom dagen fann emellertid Gant ett grävlinggryt på tillbakavägen från ett drev på vildsvin. Resultatet av tilltaget blev att husse fick gräva och jaktkamraten Jimmie fick, i tillägg till två galtar på passet, skjuta en grävling.

 

Händelserika småviltjakter

Senaste tidens jakter med pointrarna har bjudit på ett par oväntade ögonblick; på jakt hos Claes Carnbring försvann Epson in i en salix-plantering. Plötsligt hördes ett par grova skall från honom – något jag aldrig tidigare hört. Kort därefter hördes de, för mig i andra jaktsammanhang, bekanta grymtandet av vildsvin åtföljt av ljudet av klövar mot frostnupen mark. Epson kom ut ur salixen med en förvånad blick. Med på jakten var även Caol Ilas ägare Claes Jönsson med hustru Karin. Claes har ju även Gamekeeper’s B-Taiga och hon gjorde ett par riktigt fina arbeten på löpande fasantuppar. Härligt att se!

Härom dagen hamnade även Nora i batalj med ett för pointern udda villebråd. Hon hann ikapp en räv på en majsstubb. Denne undkom emellertid med blotta förskräckelsen, varefter Nora gick ett makalöst fint släpp; fart, stil och reviering på topp i ett mycket stort sök. tänk vad lite adrenalin kan göra!

Nåväl, den gamle pointermannen Gustaf Lundberg framhöll ofta pointerns outnyttjade egenskaper som allsidig jakthund. Hans pointrar med prefixet Skogis ligger ju bakom samtliga skandinaviska pointrar av klass än idag, så nog finns det merkapacitet i hundarna än vad de flesta nyttjar.

Att gå på jakt utan hund händer mig sällan. Att jaga tillsammans med mina fyrbenta kamrater är ju det roligaste som finns! Trots det är det ibland avkopplande att bara plocka med bössa och patroner på en jakt, och när Claes Jönsson bjöd mig på en dags småviltjakt hos Magnus Gudmundson på Kulla Gunnarstorp var jag inte nödbedd. Under en härlig dag i Skånskt höstväder tillsammans med några av de muntra herrarna i Game Club West, fick Browningen bekänna färg.

En kall dag på Nederby med Karin och Claes Jönsson, samt Claes Carnbring, bjöd på skarpt före,  ett par fasantuppar och möte med vildsvin

En kall dag på Nederby med Karin och Claes Jönsson, samt Claes Carnbring, bjöd på skarpt före, ett par fasantuppar och möte med vildsvin

Efter mötet med räven gick Nora besinningslöst

Efter mötet med räven gick Nora besinningslöst

Epson hittar morkullor också

Epson hittar morkullor också

Parad efter en trevlig dag med Game Club West på Kulla Gunnarstorp

Parad efter en trevlig dag med Game Club West på Kulla Gunnarstorp

 

Morkullejakt

De sträckande morkullorna börjar dyka upp med ökad frekvens i skog och mark. Det är mitt intryck att de är lite senare än vanligt. Kanske p.g.a. det varma höstvädret? Hursomhelst bjuder de, som jag tidigare nämnt, på en makalöst fin jakt och de uppskattade femtonminutersjakterna bedrivs så ofta jag har möjlighet. När jag går på morkullejakt vill jag kunna slappna av och fokusera på skyttet. Hundens stadga i skott och andra dressyrdetaljer får bli en bisak, varför Epson är den självskrivne följeslagaren. Han sköter sitt och jag sköter mitt! Gamla Stella är förvisso en morkullehund av rang, men hon är som sagt utplacerad hos en jaktintresserad granne, där hon förvisso går på jakt efter kullor så ofta hennes nye husbonde hinner. Det känns roligt att introducera fler jägare till denna fantastiska jaktform på ett förnämligt och välsmakande villebråd.

Epson får beröm av husse efter ännu ett bra arbete på den mystiska fågeln

Epson får beröm av husse efter ännu ett bra arbete på den mystiska fågeln

Epsons jaktklokhet kommer väl till pass under morkullejakten

Epsons jaktklokhet kommer väl till pass under morkullejakten

 

Rävjakt på Gotland

Ett par trevliga dagar hos Björn Meijel är till ända. En målsättning med gotlandsresan var att se om vi kunde hjälpa till med viltvården i trakterna kring Lau, med hjälp av Banjo, Foxy och Chilli. En till synes mycket tät rävstam behövde decimeras och det var spännande att se hur mina stövare tog sig an gotländska förhållanden. Förvisso utgjorde täta slånbuskage och otaliga vildkaniner ett distraktionsmoment, men trots det presterade far och dotter finskstövare tillfredsställande; fyra rävar skjutna på drev och en grytad av Banjo som sköts för Chilli blev resultatet av jakten, som förhoppningsvis kan bidra till starkare fältfågelstammar och tillika en fortsatt frisk rävstam. Ett intressant kuriosum var vikten på gryträven; en tik som vägde hela 9,5 kg. Tror aldrig jag skjutit en så tung rävtik?!

Tack Björn och Viveka för gästfrihet och fina dagar!

Jaktprov med pointrarna på Gotland och summering av höstens jaktprov

I och med helgens jaktprov på Gotland avslutades ”jaktprovssäsongen” för min del. Vädret var kanske inte det allra bästa, men några rapphönskullar och en handfull fasaner i varje parti gjorde att hundarna fick sina chanser på vilda fåglar, vilket jag sätter stort värde på. Av 24 starter under provet, var det endast en hund som gick till pris; min Lyngberga Nora revierade fint och gjorde ett prima arbete på en löpande fasantupp, vilket renderade i ett förstapris med hederspris i öppenklass. Därmed passerade hon nålsögat och nästa provstart blir i segrarklass! Jag startade även Gamekeeper’s Fröken Finemang och Carnbrings Caol Ila, men trots att de båda gick prima, lyckades de inte förvalta de chanser som fanns. Kanske hade det lönat sig att tränat på Gotland ett par dagar innan provet? Nåväl, de är båda unga och har framtiden för sig. Med ytterligare jaktlig rutin kommer också påpassligheten i fågel, vilket ju Nora så elegant bevisade.

En summering av de fyra provtillfällen jag startat på under hösten ger följande facit: 2SKL+5SKL med Donna. 4SKL med Stenbitens Epson. 3ÖKL, 2X2ÖKL, 1hpÖKL med Lyngberga Nora. 1UKL, 2X1hpUKL, bästa unghund på SPK’s huvudprov, tvåa i Guldpokalfinalken, samt 2UKL och 5:e-placerad i Derbyt med Carnbrings Caol Ila. Måste medge att jag är ganska nöjd;-)

Lyngberga Nora med nöjd husse efter öppenklass-ettan

Lyngberga Nora med nöjd husse efter öppenklass-ettan

Nora sekunderar Björn Meijels italienare Aristanis Kay (långt farm till höger i bild) under ett kort släpp efter avslutat prov.

Nora sekunderar Björn Meijels italienare Aristanis Kay (långt farm till höger i bild) under ett kort släpp efter avslutat prov.

 

Kaninjakt med jaktcockern Peggy

Jaktcockern Top Point Peggy är nu ett år gammal och har skött sig väl under träning. Jag kunde därför inte motstå frestelsen att ta med henne på riktig jakt när Jonathan Fexgård bjöd in till sina halländska kaninmarker. Den alltid lika glade Peter Åkerstedt var med och tillsammans hade vi några fina timmar. Peggy fick givetvis inte gå hela tiden, men jobbade utmärkt med tanke på ålder och erfarenhet, och ett par stötar på kanin med full respekt resulterade i att Jonathan fällde de första villebråden över henne. Dessutom gjorde hon ett fint arbete på en fasantupp i ett tätt björnbärssnår. Denna lättade emellertid i skydd av en trädridå och finns förhoppningsvis kvar till nästa jakt!

För övrigt har Peggys kullsyster, Elly, flyttat till Ljunglid. Hon är en fartfylld madame med stor vattenpassion och ett kompromisslöst arbetssätt. Hon började tillvaron här med att stöta en kanin på vår nya gård Berg i Öxnevalla. Då jag inte visste det fanns kaniner där blev jag både glad och förvånad. Hoppas nu att den populationen är fri från myxomatos, så skall den förhoppningsvis öka i numerär efter kommande viltvårdsåtgärder!

Peter och Jonathan med det första fällda villebrådet för Peggy

Peter och Jonathan med det första fällda villebrådet för Peggy

Top Point Elly visar att apportlusten är den rätta!

Top Point Elly visar att apportlusten är den rätta!

Resultatet av ett par timmars jakt

Resultatet av ett par timmars jakt

 

När rapphönssäsongen slutar börjar morkullejakten!

En osedvanligt vacker oktobermånad är till ända, och därmed rapphönsjakten för oss som inte har licens att jaga även i November. Sista veckan bjöd på en av mina vackraste upplevelser med en stående fågelhund när Lyngberga Nora gjorde ett klassök, kastade sig i stånd och skötte en skygg senhöstkull på ett utomordentligt sätt, så att husse hann med att fälla en fågel innan de var ur håll.

Espon avslutade starkt och säsongens sista rapphönsdag gav angenäm tyngd år viltväskan. Han är ju dessutom en briljant morkullehund och även om kullorna inte riktigt kommit på allvar ännu, hade han ett fint fågelarbete på en av de vackra fåglarna i syrénbersån på vår nya gård Berg i Öxnevalla. Att husse skötte bössan med gott resultat gjorde inte saken sämre! Extra glädjande är att han fick ytterligare tre avkommor med förstapris i unghundsklass i helgen. Kullen undan Claes Carnbrings tik Tiurskogens Penny har därmed givit inte mindre än fem förstapristagare i UKL, samt två andrapristagare!

Hund, bössa och rapphöna efter Noras fina fågeltagning

Hund, bössa och rapphöna efter Noras fina fågeltagning

Fröken fann inga höns under en tjugominutersjakt, men husse sköt en skata som apporterades med glädje

Fröken fann inga höns under en tjugominutersjakt, men husse sköt en skata som apporterades med glädje

Espon står för rapphönskull på Berg och Mark Wigby är beredd med tjugan

Espon står för rapphönskull på Berg och Mark Wigby är beredd med tjugan

Epson står för rapphönskull och Stefan är på hugget

Epson står för rapphönskull och Stefan är på hugget

Epson avslutade rapphönssäsongen med värdighet

Epson avslutade rapphönssäsongen med värdighet

Epson - morkullespecialisten

Epson – morkullespecialisten

Snabb omladdning på en gryträv

I lördags var det äntligen Banjos tur att få komma loss. Med sedvanlig iver gjorde han en sökrunda och fann strax ett rävslag som följdes till upptag. Drevet buktade fint i en timma, men sträckte sedan väster ut och slutade i ett stengryt. Grannen Mikael med Chilli-sonen Gamekeeper’s Condor, ”Kola” tillkallades och Kola gjorde ett suveränt sprängararbete. Just som hanräven valde att lämna grytet stod undertecknad i andra tankar och överraskades varför de två första skotten från Browningbocken hade inte avsedd effekt. Innan Mickel nått ur skotthåll hade emellertid två fräscha patroner hamnat i loppen och flykten stoppades just som räven hoppade över ett litet dike. En minnevärd jakt och Banjos 155:e räv.

Jägarhults Banjo och Gamekeeper's Condor var ett effektivt hundekipage.

Jägarhults Banjo och Gamekeeper’s Condor var ett effektivt hundekipage.