Monthly Archives: december 2015

Suveränt grytarbete av Diana

Idag stod rävjakt på schemat hos min gode vän Johan Olofsson. Banjo tog givetvis upp och efter knappa timman vände drevet mot mitt pass. Jag stod på en väg och Mickel valde oturligt nog att ta just den vägen i riktning mot mig. Då jag ogillar att skjuta raka motskott på räv med hagel ville jag släppa in honom, det var en hanräv, riktigt nära. På åtta meters håll stannade han emellertid och kikade på mig. Just som han kastade var Browningen vid kinden och förstapipan gick. Till min förvåning fick skottet inte avsedd effekt, varför räven även saluterades med patron nummer två. Ack, så dum man känner sig i sådana situationer! Banjo låg hundra meter efter räven och gav mig en förebrående blick, innan han fortsatte driva. Efter 700 meter tog drevet stopp vid ett gryt, varför Diana plockades fram. Där i grytet vid bäcken i bokskogen gjorde hon ett arbete jag sent skall glömma!

En skadeskjutning är något som varje riktig jägare gör sitt yttersta för att undvika. Viltets oförutsägbara sätt och vår egen ofullkomlighet leder emellertid till denna svarta plump i ens jaktliga protokoll då och då. Vid dylika tillfällen är ett gediget hundmaterial ovärderligt och alla som haft en påskjuten räv i gryt vet att det är bland det vanskligaste att få ut för en grythund. Diana arbetade föredömligt i en halvtimma. Fräna attacker varvades med förflyttningar och brytningar, vilket till slut fick räven att finna det säkrare att lämna underjorden. Där satte kamratens gamla Husqvarna kaliber 16 punkt för jakten. Sammantaget är det bland de bästa rävsprängararbeten jag bevittnat (och jag har ju sett ett par stycken).

Diana med räven

Diana med räven

Och så en rejäl klövviltjakt…

Sörmland bjöd på ännu en fartfylld klövviltjakt härom dagen. Quilla och Gant fick gå två såter och samjagade fint på så vis att var och en skötte sitt och drev på varsitt håll. Detta fortskred ända tills deras drevgrisar valde att sammanstråla i en granplantering utanför såten. Där var givetvis ännu fler av nöffarnas artfränder och med två ystra terriers i samma plantering blev det ”en lustiger dans”. extra kul var att första grisen sköts för Gant. Diana, som hade jagat dagen innan, sparades till sista såten och ordnade ett trevligt dovhjortsdrev till gagn för en passkytt.

Gant med sitt första vildsvin

Gant med sitt första vildsvin

Quilla med en mindre av mindre modell

Quilla med en mindre av mindre modell

Quilla kommer till husse efter ett längre drev på kronvilt

Quilla kommer till husse efter ett längre drev på kronvilt

Parad mot vacker bakgrund

Parad mot vacker bakgrund

Mellandagsjakter

Ett par avkopplande småviltjakter har förgyllt tillvaron den senaste tiden. En fin dag var när Jonathan Fexgård bjöd till ”all-jakt” på sina halländska marker; ett par andflog gav fint resultat och efterföljdes av lite rådjursjakt med Diana. Det var hennes första jakt sedan valpkullen och konditionen var väl inte den bästa. Icke desto mindre trillade ett rådjur på drev för henne och ytterligare ett sköts när det stöttes av drevet. En fälthare blev visst också rastad av henne, men gick aldrig i pass.

Dagen avslutades med en timmas fasanjakt med pointrar förda av Mark Wigby och undertecknad. Ett par fågelarbeten blev det, men endast på hönor, vilka såklart var fredade. Det blev ändå en fin avslutning på en varierad jaktdag!

Nora står och mark är redo med berettatjugan - men nej, avancen bringade ännu en fasanhöna på vingarna. Hatten av!

Nora står och mark är redo med berettatjugan – men nej, avancen bringade ännu en fasanhöna på vingarna. Hatten av!

Simon sköt ett rådjur för Diana

Simon sköt ett rådjur för Diana

Kvicka fåglar i medvind - roligt skytte!

Kvicka fåglar i medvind – roligt skytte!

Browningen strax redo för andjakt

Browningen strax redo för andjakt

 

Omväxlande jakt med Quilla och Gant

Chilli och Quilla har ju varit mina två främsta ess bland terrierna i höst när Diana haft valpar. Gamekeeper’s AH Gant har emellertid visat fina takter, men lyckades ännu en gång hamna i gryt under drevjakt. En grävling fick sätta livet till efter detta tilltag, men det var ju inte riktigt det som var tanken… I övrigt har han presterat fina drev, bra sök och säkra återgångar.

Quilla har verkligen muntrat upp husse. Hon är en drevmaskin av rang! Under dagens rådjursjakt med trevligt folk på viltrika marker på Orust, presterade hon ett halvt dussin timslånga drev. Att husse stod på rätt ställe och fick skjuta ett rådjur med browningbocken gjorde inte saken sämre! Under veckan bjöd dessutom jaktgudinnan Diana på en älgkalv, medans Quilla och Gant drev djur på andra håll. Sådant är jägar- och hundlivet; bedrövelser och glädjeämnen varvas med varandra. Det gäller att ta vara på de sistnämnda!

Rådjursjakt med hagelbössa och TJT på Orust var en höjdare!

Rådjursjakt med hagelbössa och TJT på Orust var en höjdare!

En älgkalv valde fel väg

En älgkalv valde fel väg

Gant ordnade en grävling i förbifarten

Gant ordnade en grävling i förbifarten

 

Gamekeeper’s Chill Out är död

Söndag kväll och tid för reflektion. Under en rävjakt i veckan grytade Banjo två rävar i samma gryt. Chilli släpptes ner och strax hördes att hon fick kontakt. Efter kanske tjugo minuter kom en räv i god fart, som dessvärre bommades av passkyttarna. Chilli förblev i grytet, men jag hörde henne tydligt, om än på djupet. Efter ca. en och en halv timma tystnade det och förblev sedan tyst. Grytpejlen hade givetvis slut på batteri, så det vara bara att gräva på måfå. Jag grävde och lyssnade i sex timmar utan resultat. Jaktkamraterna ordnade en grävmaskin till nästa morgon, varför jag övernattade på marken. Ensam i mörkret låg jag med örat mot marken i natten innan tröttheten tvingade mig till sängs. En bur var utställd med min tröja i, och tidigt nästa morgon nalkades jag grytet med förhoppning att möta min lilla terriers blick från densamma, men icke.

En tom bur på morgonen, väcker tankar och känslor...

En tom bur på morgonen, väcker tankar och känslor…

Grävmaskin tillkallades - hunden skall ut till varje pris!

Grävmaskin tillkallades – hunden skall ut till varje pris!

Grävmaskinen anlände och försiktigt grävde vi oss in från sidan mot den plats där jag hörde Chilli 18 timmar tidigare. Vi kom på grytgången och en kittel. Jag fortsatte försiktigt för hand och grävde ur en sandfylld grytgång likt en tunnel. Sanden var omöjligt nedrasad av oss, varför jag anade det värsta. Efter halvannan meter tunnelgrävande stötte jag plötsligt på en svart svanstipp. Chilli var död och kall, troligen avliden av syrebrist då grytgången verkade rasat igen. Hon låg i ”anfallsposition” mot räven som låg en kort bit innanför.

Chilli under sista drevjakten med henne, när jag kopplade på fullt drev när det skulle korsa väg 156

Chilli under sista drevjakten med henne, när jag kopplade på fullt drev när det skulle korsa väg 156

Belåten Chilli efter sista såten - bilden är från en jakt härom veckan. Nog levde hon ett rikt terrierliv!

Belåten Chilli efter sista såten – bilden är från en jakt härom veckan. Nog levde hon ett rikt terrierliv!

Gamekeeper’s Chill Out var min andra TJT. Jag köpte henne som valp av Kenth, en sommardag för fem och ett halvt år sedan. Hon blev starten på min delaktighet i Kennel Gamekeeper’s, erövrade ett par vandringspriser för sina fina prestationer på anlagsprov i tidig ålder, och blev mor till fyra valpkullar. Ett par av hennes avkommor är meriterade och min G’s Diana har just nu själv valpar här hemma. Det var skjutet samtliga arter av i Sverige förekommande frilevande klövvilt för henne, samt något tjog gryträvar. Vid något tillfälle tjänstgjorde hon även som andapportör med gott resultat. I hemmet var hon lojal och lättsam, och min sexåriga dotter Toves favorithund. Självklart fick hon en hederlig begravning, men när tårarna torkat på oss alla, är vi överens om att hon dog på ett sätt som anstår en TJT av det rätta virket; med stövlarna på och i färd med det hon hyste den starkaste passion för! Nu gläds vi åt hennes döttrar och åtta veckor gamla dotterdottern Gamekeeper’s Mata Hari. Fast visst saknade jag henne under drevjakten härom dagen när såten var full av gris, eller vid fotändan i sängen som hon ansåg vara hennes självklara plats i hemmet.

Dov och vildsvin med terrierna

De senaste dagarnas jakter med terrierna har försiggått i trevligt sällskap på viltrika marker. De duktiga eleverna på Naturbruksgymnasiet i Svenljunga höll den sedvanliga tackjakten på Östad Säteri. I ruskvädret var det inte enkelt för hundarna, men ett par grisar och en dovhind blev resultatet. Doven sköt jag förresten själv för Quilla.

En tur till Skåne med vapendragaren Tobias Ivarsson har det också blivit. Gamekeeper’s AH Gant fick chansen efter ett par veckors konvalescens och skötte sig utmärkt. Bra sök, drev och återgångar. Chilli bröt tyvärr av (ännu) en hörntand under jakten, men är glad ändå!

Quilla drev en dovhind i pass för husse

Quilla drev en dovhind i pass för husse

Fin parad av eleverna i Svenljunga

Fin parad av eleverna i Svenljunga

Resultatet av en skånejakt

Resultatet av en skånejakt

Fasanjakt i höstväder

Det är något alldeles speciellt att jaga fasantuppar med stående fågelhund en gråmulen senhöstdag. Upplevelsen står i bjärt kontrast till jakten med samma hundar efter t.ex. rapphöns och ripor under förhösten, men är icke desto mindre en fin upplevelse, där de vackra hundarnas arbete ramas in av årstidens egna färgskala. Att vilda fasantuppar bjuder på en jaktlig utmaning för både jägare och hund som heter duga gör inte saken sämre!

Min kamrat Emil hade bjudit på jakt på fina marker söder om Varberg. Ett par timmar med Epson, Nora och Emils duktiga Vizsla resulterade i möten med nio fina tuppar. Ett par av dessa erbjöd säkra skottchanser, varför Emil och jag fick fälla någon tupp vardera för egna hundar. En tupp jag sköt för Epson lurade oss tre gånger; långa löpor, lättade ur håll, lättade i skydd av slånbuskage o.s.v. Den fjärde gången hann vi emellertid ikapp honom. Efter att både jag och Epson sprungit på en 150 meter lång löpa i medvind kastade Eppe runt i stramt stånd mot mig. Tuppen tryckte i ett öppet dike, hade denna gången ingen täckt reträttväg och Browningbocken satte punkt för jakten. En minnesvärd upplevelse!

Nora har spikat en tupp i en kant och Emil är redo med bössan

Nora har spikat en tupp i en kant och Emil är redo med bössan

Eppe och jag med "fjärdegångengillt-tuppen"

Eppe och jag med ”fjärdegångengillt-tuppen”

Klövviltjakt mellan stormarna

Regn och rusk både före och efter – men under lördagens jakt på sörmländska marker var det uppehåll och måttlig vind. Att jaga på marker där man har ca 200 observationer av vilt i pass under en jaktdag, är nog för terrierägaren vad fågelhundsfolk upplever under fjälljakten; man får verkligen se sina hundar i deras rätta element! Att dessutom få möta några av våra mest fascinerande klövvilt på nära håll skänker fina minnen. I andra såten hade jag t.ex. släppt Quilla, som dragit iväg långt med en gris, som senare sköts av en passkytt. Jag gick långsamt framåt i såten när jag plötsligt anar en rörelse ett femtiotal meter bort. Mellan de ljungbevuxna bergknallarna och glesa tallarna kommer en ”herrklubb” bestående av fyra kronhjortar glidande i sitt värdiga och eleganta rörelsemönster. De stannar och tittar på mig ett kort slag, innan den främsta hjorten, en kapital, bestämmer sig för att fortsätta. Smidigt försvinner kvartetten norrut och det sista jag skymtar är den store hjortens vita hornspetsar längst upp i kronan. En sällsam upplevelse värd att reflektera över!

Quilla fortsätter på den inslagna vägen; ju lerigare desto bättre!

Quilla fortsätter på den inslagna vägen; ju lerigare desto bättre!

Belåten Chilli efter sista såten

Belåten Chilli efter sista såten

Chilli och Quilla firar segern...

Chilli och Quilla firar segern…

Trevligt med parader där man lägger upp ett fällt villebråd av varje art.

Trevligt med parader där man lägger upp ett fällt villebråd av varje art.