Monthly Archives: februari 2016

Räv nr. 170 för Jägarhults Banjo

I tisdags jagade Banjo och jag hos min gode vän Johan Olofsson i Halland. Av någon anledning var det inte enkelt att få upp och det skulle dröja till lunchtid innan Banjos väckskall övergick i taktfast drev. Vid upptaget hade han redan gått 30km på slag enligt pejlen. Troligtvis var det en löptik med kavaljer som flanerat omkring över marken under bättre delen av natten. Alltnog, drevet buktade fint och efter ett par timmar stod Johan på rätt ställe och avslutade jakten med sin Husqvarna 310 i kaliber 16, passande nog ärvd från en gammal storjägare från trakten. Det blev Banjos 170:e räv, men jaktlyckan smolkades något av det faktum att Banjo ådragit sig en skada under drevet som tarvade sömnadskonst av veterinär på Slöinge djursjukhus. Han är således ordinerad vila under resten av Februari, men vi har ju lyckligtvis 15 dagars jakt i Mars att se fram emot. Istället får man passa på att släppa ungstövaren Jägarhults Klinga och starta upp vårträningen av pointrarna.

Johan förpassade räv nr. 170 för Banjo till de sälla jaktmarkerna.

Johan förpassade räv nr. 170 för Banjo till de sälla jaktmarkerna.

Två drevrävar för Jägarhults Banjo idag

Dagens jakt hos min gode vän Roland i Dalstorp avlöpte traditionsenligt; Banjo tog upp räv nummer ett efter en halvtimmas väckande på slag. Efter ytterligare två timmars vackert buktande drev löpte Christian Karlsson i förhåll och han knappt ladda bössan innan Mickel var i pass. Där slutade således dagens första drev. Vid nästa släpp väckte Banjo iväg kilometervis, men olyckligt nog kom en annan hund till platsen för upptaget, varför jag kopplade Banjo för nytt släpp. Finns ingen anledning att ha två hundar på samma drev. Under tiden hade Roalnd och Christian hunnit skjuta en gryträv inkörd av grannlagets hund.

Klockan var nu en bra bit efter lunch och det tog en stund innan Banjo kom på slag. Vid tvåtiden ekade emellertid väckskallen ännu en gång och strax buktade drevet fint i februarisolen. Efter en timma valde räven att passera Roland som inte gjorde några misstag med bössan. Med tvenne drevrävar ”i säcken” var vi nöjda med dagen och höll kväll.

Christian satte punkt för Banjos första drev

Christian satte punkt för Banjos första drev

Roland med Banjo och dagens andra drevräv

Roland med Banjo och dagens andra drevräv

 

En förmiddagsjakt med Banjo och Diana

Efter en kopp morgonkaffe släpptes Banjo i ”prästaskogen” hemma i Torestorp. Strax därefter ekade väckskallen, men det förväntade upptaget kom aldrig. Istället stannade Banjo vid ett av mina favoritgryt. Fram med Diana och på med grytpejlen (för säkerhets skull). Jaktkompisen Lenny och jag ställde oss på varsin strategisk punkt i gallringsgranet och kort efter det att Diana äntrat grytet hördes kontakt och snabba förflyttningar. Likt gårdagens räv, som ju undkom med livet i behåll, verkade dagens räv vilja undvika konfrontation med terriern. Jakten blev därför rörlig och vi kunde följa förloppet med vägledning av både skall och dunset under våra fötter. Efter kanske tio minuter kom Diana ut, för att lika hastigt flyga ner i en annan öppning. Återigen hördes kontakt, men det tystnade strax, varefter en gulröd skugga slungade sig ur en av de yttre öppningarna. De raka frånskotten från mig hade ingen synbar effekt, men Lenny fick bredsida på räven och fällde den snyggt och prydligt. En bra start på dagen!

Glad skytt med byte och duktiga hundar!

Glad skytt med byte och duktiga hundar!

 

Grytjaktprov med Gamekeeper’s AH Gant

Idag härjade Sten, Banjo och jag bland nordskånska rävar, i sällskap med traktens stövarfantaster. Drev nummer ett sträckte iväg drygt tre kilometer, vände tillbaka och slutade i ett gryt efter en timma. Gant har ju levererat tillfredställande på både jakt och prov i höst, men saknade gryt- eller vildsvinsmeriten för att bli avelsgodkänd av TJTK. Han var givetvis med i bilen och jag hade dessutom varskott grytdomare Leif Karlsson om dagens möjligheter. Han dök upp vid lunchtid och således fick Gant göra sitt grytjaktprov på räv nummer ett. Denna, en tik, förpassades strax till de sälla jaktmakerna efter ett resolut hundarbete, vilket renderade i ett föreslaget förstapris till kommande kollegie!

Banjo var vid det laget i full färd med sitt andra drev, men när vi var färdiga vi grytet, nåddes vi av beskedet att även drev nummer två slutade vid ett gryt efter drygt tre timmars buktande. Gamekeeper’s Diana har hittills varit hundraprocentig den gångna säsongen. Idag gick hon emellertid bet på den ”springigaste” gryträv jag och Sten upplevt. Grytet var förvisso stort, nio ingångar över en yta av några hundra kvadratmeter, men räven rände under backen i över en timma utan att hunden fick mer än någon sporadisk kontakt med den. Mirokun och Browningbocken var osäkrade och stundtals kramade vi nästan nätskärningen ur kolven när vi hörde de snabba förflyttningarna under våra fötter. Mickel exponerade sig emellertid aldrig och till slut tvingade mörkret oss att lyfta på hatten. En värdig, om än sällsynt förlust.

Sten bärgar Gants "jaktprovsräv" ur skogen

Sten bärgar Gants ”jaktprovsräv” ur skogen

Gant firar segern!

Gant firar segern!

Senaste rävjakterna

I och med inträdet i februari månad har vi förnuftiga människor med stövare och grythundar skogen mer, eller mindre för oss själva. En förmiddagsjakt hemmavid, samt en jakt på Sörmländska godsmarker resulterade i en fälld Mickel vid vardera tillfälle.

I onsdags morse rådde nästan vårstämning i luften. Banjo släpptes från hundgården och började väcka medans jag ordnade med de övriga hundarna. Lagom tills morgonkaffet var inmundigat ekade drevet söder om gården och räven verkade styra kosan åt norr. Där finns ett gryt som hör till traktens mest besökta, tillika mest lättjagade. Olyckligt nog för räven, valde den mycket riktigt att förskansa sig i just detta gryt, varför kamraten Henrik och TJT’n Diana sattes in i matchen. Efter ett, som vanligt, förstklassigt sprängararbete av Diana valde rävtiken att lämna grytet och fälldes med en gemensam salut av Henrik och mig. Tyvärr föll den just som den hoppade över en liten bäck, varför den är tråkigt blöt på bilderna.

Söndagens jakt ägde som sagt rum på klövvilttäta godsmarker i Sörmland. Jaktklubben skulle egentligen jaga hare med stövare och Banjo och jag var ditkallade som ”extra-resurs”. Carl von Essen och Haris Cehajic släppte sina duktiga harhundar och ett par jössar fick bita i gräset efter fina drev, trots blöta och inte helt enkla förhållanden. Det dröjde ända fram till sent på förmiddagen innan Banjo började väcka på ett rävslag, men halvtimman senare var räven uppe och drevet tonade ut i dimman i nordlig bana. Trots att man tillhandahållit ett inte oförsvarligt antal tusen hektar, hamnade både räv, och följaktligen, hund och undertecknad på granngodsets marker. Där, 3-4 km från upptagsplatsen, gick räven i gryt. Jägaren på den aktuella marken och jag gjorde därför gemensam sak i avslutandet av jakten. Till hjälp hade vi kamraten Christians duktiga foxterriertik Tira, som jag lånade med då Diana råkade dra upp en gammal grytskada under jakten tidigare i veckan.

En förmiddagsjakt kan bjuda på mycket spänning och bra hundarbeten!

En förmiddagsjakt kan bjuda på mycket spänning och bra hundarbeten!

Ännu en sörmlandsräv förpassad till de sälla jaktmarkerna efter teamwork av Banjo och Tira

Ännu en sörmlandsräv förpassad till de sälla jaktmarkerna efter teamwork av Banjo och Tira