Teamwork!

Om man skall ha någon framgång med de varska och löpvilliga fasantupparna i januari månad duger det inte att springa runt som en gapande och visslande pajas! Att jag glömde visselpipan hemma gjorde således inte mycket och Epson vet ju ändå hur husse vill att jakten skall gå till. Efter en fin situation på två hönor, fann han en tupp i ett tätt buskage. Jag placerade mig där jag trodde chansen till skott var störst och lät honom resa. Upp kom en tupp, som trots det täta grenverket inte lyckades undkomma US-6orna. Apport och beröm till Epson!
Emil, han med den duktiga Vizlan jag nämnt tidigare, och jag konstaterade att det är så jakt över stående fågelhund skall bedrivas; inget tjafs, inget tittande på klockan så att hunden inte går för länge, inget “hundsporteri”, utan jakt i sin renaste form där gemensam erfarenhet hos husse (eller matte) och hund bidrar till att optimera chanserna till fågel i säcken! Visst är det viktigt att träna och värdefullt ur flera aspekter att starta sin hund på jaktprov. Detta till trots är det i ögonblicken av ömsesidigt samförstånd med mina hundar i jaktens hetta, som jag till fullo inser varför jag älskar jaktformen och hundarna för densamma!

2015/01/img_0692.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *