Att hålla sitt löfte…

Så kom då slutligen dagen när det var dags att hålla sitt löfte. Med klump i halsen, tårar i ögonen och beslutsamma tunga steg hämtar jag revolvern ur vapenskåpet. Halvvägs till hundgårdarna stannar jag, sväljer hårt och torkar tårarna. Mirra får inte se att jag är ledsen! Hon är tretton år och har delat en högst väsentlig del av min tillvaro, följt mig i glädje och sorg, sett mig växa från pojke till man. Mirra vet om husse är glad eller ledsen, men jag skall i alla fall försöka inge ett lugn, tänker jag.

Jag har bävat för denna dagen, för trots att jag “tagit bort” ett antal hundar, har dessa inte stått mig så nära som Gamekeeper’s Mirra Tikkadotter. Varsamt lyfter jag upp henne inne i hundhuset. Hon har varit barnsligt pigg fram tills i morse, då Frida hittar henne starkt smärtpåverkad. Orsaken vet jag inte. Det kan ju vara vadsomhelst och jag kör inte till veterinären med en 13-årig hund. Hon har alltid varit lojal mot mig och jag har lovat att inte svikta den dag hon är gammal och har ont. Under björken vid jordkällaren har jag grävt en grop. På vägen dit viskar jag i Mirras öra: “tror du vi hittar någon katt?”. För ett ögonblick glömmer hon smärtan, spetsar öronen och viftar på svansen. Väl framme smaskar hon glatt i sig leverpastejmackan som Frida gjort och kikar sedan nyfiket ner i gropen. Att man hinner tänka så mycket på några få sekunder! Allt från sensommarkvällen då jag hämtade henne hos Kenth och Christina Elving, hennes första drev nästa dag, Robbans hardubblé för henne, hennes suveräna egenskaper vid tillämpandet av “hundtricket” på studentskorna i Lund, hur hon kunde lägga sig i ens resväska och vägra lämna den om man packade och skulle fara någonstans, gryträvar i mängder, vildsvin och hjortar, hennes många episoder med favoritobjektet katter, benbrottet när hon försökte flyga efter en ekorre, dygnet i gryt när Stensson grävde fram henne med grävmaskin… Hon hörde aldrig smällen och vilar nu på en plats med utsikt över hennes sista jaktmarker.

Jag kommer säkerligen äga bättre jakthundar än Mirra, men förmodligen aldrig mer ha en hund med samma utrymme i mitt hjärta. Om det finns en himmel är jag dessutom tämligen säker på att den är tömd på katter när det är min tur att komma dit!