Gamekeeper’s Chill Out är död

Söndag kväll och tid för reflektion. Under en rävjakt i veckan grytade Banjo två rävar i samma gryt. Chilli släpptes ner och strax hördes att hon fick kontakt. Efter kanske tjugo minuter kom en räv i god fart, som dessvärre bommades av passkyttarna. Chilli förblev i grytet, men jag hörde henne tydligt, om än på djupet. Efter ca. en och en halv timma tystnade det och förblev sedan tyst. Grytpejlen hade givetvis slut på batteri, så det vara bara att gräva på måfå. Jag grävde och lyssnade i sex timmar utan resultat. Jaktkamraterna ordnade en grävmaskin till nästa morgon, varför jag övernattade på marken. Ensam i mörkret låg jag med örat mot marken i natten innan tröttheten tvingade mig till sängs. En bur var utställd med min tröja i, och tidigt nästa morgon nalkades jag grytet med förhoppning att möta min lilla terriers blick från densamma, men icke.

En tom bur på morgonen, väcker tankar och känslor...

En tom bur på morgonen, väcker tankar och känslor…

Grävmaskin tillkallades - hunden skall ut till varje pris!

Grävmaskin tillkallades – hunden skall ut till varje pris!

Grävmaskinen anlände och försiktigt grävde vi oss in från sidan mot den plats där jag hörde Chilli 18 timmar tidigare. Vi kom på grytgången och en kittel. Jag fortsatte försiktigt för hand och grävde ur en sandfylld grytgång likt en tunnel. Sanden var omöjligt nedrasad av oss, varför jag anade det värsta. Efter halvannan meter tunnelgrävande stötte jag plötsligt på en svart svanstipp. Chilli var död och kall, troligen avliden av syrebrist då grytgången verkade rasat igen. Hon låg i “anfallsposition” mot räven som låg en kort bit innanför.

Chilli under sista drevjakten med henne, när jag kopplade på fullt drev när det skulle korsa väg 156

Chilli under sista drevjakten med henne, när jag kopplade på fullt drev när det skulle korsa väg 156

Belåten Chilli efter sista såten - bilden är från en jakt härom veckan. Nog levde hon ett rikt terrierliv!

Belåten Chilli efter sista såten – bilden är från en jakt härom veckan. Nog levde hon ett rikt terrierliv!

Gamekeeper’s Chill Out var min andra TJT. Jag köpte henne som valp av Kenth, en sommardag för fem och ett halvt år sedan. Hon blev starten på min delaktighet i Kennel Gamekeeper’s, erövrade ett par vandringspriser för sina fina prestationer på anlagsprov i tidig ålder, och blev mor till fyra valpkullar. Ett par av hennes avkommor är meriterade och min G’s Diana har just nu själv valpar här hemma. Det var skjutet samtliga arter av i Sverige förekommande frilevande klövvilt för henne, samt något tjog gryträvar. Vid något tillfälle tjänstgjorde hon även som andapportör med gott resultat. I hemmet var hon lojal och lättsam, och min sexåriga dotter Toves favorithund. Självklart fick hon en hederlig begravning, men när tårarna torkat på oss alla, är vi överens om att hon dog på ett sätt som anstår en TJT av det rätta virket; med stövlarna på och i färd med det hon hyste den starkaste passion för! Nu gläds vi åt hennes döttrar och åtta veckor gamla dotterdottern Gamekeeper’s Mata Hari. Fast visst saknade jag henne under drevjakten härom dagen när såten var full av gris, eller vid fotändan i sängen som hon ansåg vara hennes självklara plats i hemmet.