Final på rävjakten 2010/2011

Efter ett par dagars “oflyt” i jakten infann sig så den 13e mars. Jag visste att detta skulle bli den sista rävjaktsdagen för säsongen och hoppades givetvis att turen skulle vända. Morgonen nere i Vik i Torestorp var fantastiskt vacker och det märktes verkligen att våren är i antågande. Massor av fågelsång och liv från gässen ute på sjön Tolkens is. Det kändes hoppfullt, men det enda slagarbetet från Banjo slutade i sjökanten och ute på isen hade han svårt att känna någon vittring. Att Magnus Hansson, fotograf, var med för att om möjligt få några bilder gjorde inte pressen mindre. Vid lunchtid lämnade vi jaktvärden Kjell i Vik och åkte till Folke och Ingvar i Vallsås. Banjo var ute på en sökrunda och jag tog upp GPSen för att se vad han hade för sig. Han hade kommit ut på en skogsväg 600-700 meter bort och plötsligt vinklade han vinkelrätt från densamma i riktning upp mot en kulle. “Nu jäklar”, sa jag till Magnus och sekunden efter nåddes vi av drevskallet. För det var drev direkt. Inget väckande. Troligtvis hade Mickel korsat vägen en kort stund tidigare. Efter en kort bukt stannade drevet och av bilden på GPS-skärmen att dömma, hade räven gått i gryt. Det var nästan ett par kilometer bort, men när jag tre kvart senare nådde dit var Banjo fortfarande kvar och kom mig till mötes. Han är rätt rolig, Banjo. Så fort han såg mig tittade han fodrande på mig och vände rappt tillbaka mot grytet där han likt en rapporterande fågelhund stod vid en öppning. Efter omklappning och välförtjänt beröm av stövare, lade jag handskar i de två grytöppningarna och

gick tillbaka för att möta upp de övriga. Folke, Ingvar, samt Tobias och Martin hade tagit med sig en jaktsugen Mirra Tikkadotter från min bil. När vi kom tillbaka till grytet for hon ner som en kvicksilverdroppe i den mest brukade ingången och några sekunder senare hade hon ful kontakt med räven. Det gick ner på djupet och återvände upp efter bara någon minut. Det var ett fint gryt att passa vid; två öppningar och beläget i gallringsskog i en sydsluttning. Efter kanske tre-fyra minuters arbete av Mirra kom räven, men hann bara någon meter innan bössan förpassade honom till de sälla jaktmarkerna. Allt var frid och fröjd, hundarna hade skött sig, skyttet fungerat och Magnus hade fått sina bilder. På vägen tillbaka mot bilarna drog Banjo emellertid an på ett riktigt gammalt rävslag. Klockan var nu halv tre och spåret såg betydligt äldre ut än de vi gjort tidigt på morgonen. Jag strök ändå kopplet och en dryg timmas väckande senare reste Banjo räven som bjöd oss på ett vackert drev under en timmas tid. Sen tröttnade den och gick i gryt. Et sånt där riktigt “skitgryt” mellan ett par klippblock och dessutom beläget mitt i en otroligt tät granplantering. När jag nådde dit kopplade jag Banjo och satte mig ner en stund. Under ett par minuter gick jag igenom den gångna säsongen i minnet, sen klappade jag om Banjo och sa till honom att “vi lyfter på hatten för den räven grabben”, lyfte på kepsen och åkte hem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *