Fältfågel

Har trots det regniga och blåsiga vädret blivit några släpp med fågelhundarna idag. Vi letade efter vildfasaner som finns ett par kilometer hemifrån. Att de inte stod att finna kunde man ju förvisso räknat ut med tanke på vädret, men hundar och husse fick lite motion i alla fall. Dessutom meddelade Kjell, som bor på markerna, att han sett en tupp tidigare på dagen. Markerna vi gick på är givetvis fina ur viltsynpunkt, men inte extraordinära; där finns inga viltåkrar eller remisser och predatorefterhållningen är förhållandevis låg jämfört med “skötta” marker för kommersiell jakt. Ändå finns där vild fältfågel. Likaså upplever jag att, de hårda vintrarna till trots, åtminstone de fasaner jag släppt ut på mina marker de senaste åren klarat sig hyggligt. Värre har det varit för rapphönsen, kanske p.g.a. senaste årens snö och skare? Min poäng med dagens fundering är att det inte är omöjligt att etablera bestånd av fältfågel på fler marker än man kanske tror. Det är dessutom ingen “rocket-science”. Sunt förnuft, lite kunskap och hyggliga mått av predatorkontroll och stödutfodring gör att även vi som inte fogar över de bästa markerna på t.ex. Öland kan träna och jaga med våra hundar på vild fågel. Vårens och sommarens projekt för min del blir att kläcka fasanägg (och eventuellt rapphönsägg) under dvärghönor införskaffade för ändamålet i fjol. Tror och hoppas att sådana fåglar skall vara bättre skickade att klara sig i det vilda, samt dra fram egna kullar, än de som föds upp artificiellt. Fortsättning följer!

One comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *